jenny

och trot eller ej men jag har faktiskt jobbat en hel vecka som syrra nu. jag börjar åtminstonde till en del känna mig lite varm i kläderna. Har fått arbetsgivar intyg, och blivit löneplacerad. Jag fick 19500 i lön, månadslön och har ett schema på 85 % vilket känns helt ok för mig. jag får då en hel del bättre än jag skulle fått som syrra på en allmän avdelning, och jag får mera än min undersköterskelön i komunen och det var i princip de två saker som jag önskade. Så nu kan jag vara nöjd.

Jag har troget kommit i tid till jobbet varje morgon efter att ha lämnat barnen på dagis. Nästa vecka blir det dock lugnare, vilket jag tycker är skönt. Bara tre arbetspass på hela veckan. tisdag kväll, onsdag dag samt söndag kväll. LYX tycker jag.

Hunden är hemma igen. Han är inte pigg men han verkar må något bättre än vad han gjorde strax innan han åkte. Men han har å andra sidan säkerligen blivit väldigt väl omhändertagen av min morbror som säkert tillmatat honom med både det ena och det andra. Samuel har ju varit tvungen att ringa till morfar varje kväll för att höra hur det var med Ramses, min älskling Ramses som han kallar honom för. Han förstår att hunden är gammal, att han kanske inte lever så välidgt länge till och att vi tillsammans skall görad et bästa för att han skall få ett bra avslut här hos oss. Men Samuel vill ff inte riktigt acceptera att hunden kan dö….. det gör väldigt ont i honom och vi har haft många samtal om döden och kärlek…. tänk att en sådan liten femåring kan förstå så mycket och ha så otroligt mycket tankar.

Annars så sprattlar lillasyster som bara den !!!! det känns annorlunda än vad jag är van vid och jag _kan_ nog ff om jag anstärnger mi g  inbilla mig att det enbart är tarmrörelser som jag känner….

nä dax att nana….