sol och samtal
Idag har jag haft ett långt samtal med samuels dagisfröken Inger. Det känndes väldigt skönt. Först så började hon med att fråga hur det känndes efter mötet igår och jag vart ju ärlig och sa att jag har väldigt svårt att relatera till de problemen med barnen som beskrevs där eftersom vi inte alls har det så hemma. Jag förstår överhuvudtaget inte hur föräldrar kan tillåta femåriga barn titta på dåliga barnprogram som bara uppmuntrar dem till krig våld och slagsmål. Alla barnen (läs pojkarna) i s grupp är helt frälsta i Turtles och det skall hållas på och härma dem hela tiden med karatesparkar och slagmål med pinnar. Aldrig att jag skulle tillåta min femåring det som absolut inte kan hantera det ännu. De är helt enkelt inte alls mogna för det. Nu har jag väl fördelen med S att han inte heller är ett enda dugg intresserad av vare sig krig slagsmål eller liknande teknade filmer. han blir ledsen av att se slagsmål på tv och ber oss heldre stänga av.
Sen så berättade jag för fröken att vi pratar väldigt mycket här hemma om respekt, om att man skall göra mot andra så som man vill att de skall göra mot en. Speciellt mycket sådant blir det ju för att S skall förstå och känna empati , han har ju dock en liten liten bror som inte alltid är helt och hållet med i svängarna. Som inte heller kan förstå och det är lätt att råka ge ett tjuvnyp.
Så allt sådant som de bad oss att prata med barnen om är sådant som vi redan pratar om mycket här hemma. Men då sa inger att det märks på S, de har inte de problemen med honom som de har med de andra barnen, men hon lugnade mig väldigt mycket med att säga att S för den sakens skull inte alls är utanför och inte heller är den som blir retad. Han leker visst med de andra pojkarna men snarare det att han själv drar sig undan när han känner att det börjar gå för vilt till och då går han heldre och leker med flickorna. Han är ju väldigt kreativ och leker heldre kreativa lekar än krig och brottning.
Inger tyckte iallafall att det är precis så som vi skall fortsätta här hemma och så sa hon att det måste väl kännas otroligt skönt för dig som förälder i detta läget att känna att man faktiskt gör rätt och att han är en go unge som får med sig rätt saker hemmifrån. Och JA det är skönt att känna. Att vårat sätt fungerar och att han är en kille som mår bra. men trots detta så finns det dåliga samvetet där och gnager i mitt hjärta små små hål över allt som jag nekar honom genom att vara så egoistisk och välja att flytta hit. Allt som han missar. Inte kunna cykla själv , eftersom det finns inga gator utan trafik att lära sig cykla på. Inte kunna springa över till kompisar och leka eftersom det inte finns några barn här. Inte kunna vara ute och leka på stora fria grönytor …. inte kunna gå hem till en kompis efter dagis… ja det är mycket sådanna saker som gnager mitt hjärta…
ute skiner solen idag. Riktigt strålande. När jag släppte ut hunden nu efter maten så märkte man att det börjar bli riktit skönt och varmt ute på altanen, Där brukar ju bli varmt och skönt redan i mars , så det är verkligen nått att se fram emot… skönt för barnen att kunna leka där ute med… iår har det ju varit kallare än vanligt så det har inte blitt nått ännu men om några veckor till så tror jag det blir perfekt. Äntligen känns det som om man kan börja se fram emot en vår.
