jenny

den nya kameran. Jag började öva mig med den idag på morgonen med att ta lite bilder på barnen. Och de blir verkligen jättefina. Igår var det bara att glömma att man skulle få lov att komma i närheten av Mickes nya fina leksak så att jag fick snällt ta barnen och göra vad än de gnölrumporna kände för

Idag så var det min tur att klämma och känna på den, och WOW säger jag bara, vilka fina bilder den tar… verkligen hur fina som helst. In i minsta detalj.

söta storebror…

lessen lillebror….

visst är de fina mina gossar….

so go o fin…. våran lille bror. Imorgon firar vi din första födelsedag. Jag kan knappt förstå att det har passerat ett helt år sedan den dagen då vi blev en hel familj på fyra istället för tre. Du kom och gjorde oss kompletta lilla vän. Allting efter dig är bara bonus.

Du värmer mitt hjärta varje dag med ljuvliga leenden, jollrande och bubbelprat, dina buserier och dina och din brors kärleksfulla blickar på varandra. Inger kan göra en mamma gladare än dem. Det är som om det finns något speciellt band emellan er två som ingen annan kan se eller ens försöka att förstå. Men ni är ju också bröder, samma blod, och jag hoppas att ni kommer att och _kan_ följa varandra genom livet och stötta varandra.

Nu ligger du i din pappas famn, alldelles utsräckt och avslappnad i storebrors pyamas med en sköldpadda på magen. Du verkar nöjd efter en dag som varit fylld av äventyr. Först så förevigade vi denna stora dag (dagen innan dagen D ) hos fotografen, efter det har du varit på dagis och sedan flera timmar och lekt hemma hos din farmor.

Vi älskar dig så mycket allihopa lilla vännen, du är en källa till glädje och solsken i vårat liv med dina pigga ögon, ditt ljuvliga leende och ditt bubblande skratt när man kittlar dig eller håller dig upp och ned. Att sedan få hålla om dig  blåsa i ditt mjuka fjuniga hår och känna din mjuka lilla hand smyga sig om halsen och fingrarna sträcka sig upp mot örat… precis som din storebror en gång gjorde…. att känna dig  - det är kärlek..

Vi älskar dig så mycket vår lilla skatt och jag hoppas vi har tid att säga det till dig varje dag så att du kan växa upp till en trygg och stark kille….    älskade Adrian…..

din mamma

och lungt här hemma. Jag har idag för andra gången lämnat av adrian på dagis och det gick återigen bra att lämna honom och åka hem. Så nu är båda barnen på dagis och jag filosoferar över vad jag skall göra. Jag kom hem igen vid tio och skall hämta barnen klockan två så eftersom klockan nu är ett så är det itne så överdrivet lång tid kvar men men… jag har kört snart 3 omgångar tvätt… en diskmaskin som jag nu skall plocka ur och jag har bäddat sängen. Sen har jag i lugn och ro suttit och chattat med brorsan på Msn o nu börjar jag bli lite rastlös och inte vet riktigt vad jag skall göra. Visst det finns massor här hemma som jag _borde_ göra men samtidigt vill man inte slösa sina sköna första lediga timmar på enbart nyttigheter? Nääää man vill slöa o slappa en del också.

Iallafall vill jag det. Sen antar jag att jag måste skärpa mig och börja betala räkningar och andra sådanna dumheter men jag känner egentligen inte alls för det.

det är ingen trädgård jag har just nu… det är fan en sjö….. det bara fortsätter att regna och regna… o lillemannen har sovit nu i typ 2 timmar snart. Varför passade jag inte på att göra nått vettigt under tiden?

*grrrr* men å andra sidan så har det fördelen att eftersom det är 6 plusgrader ute så försvinner mycket av snön även om det blir slabbigt och klabbigt… men men det är smällar man får ta. Nu vill men ju verkligen bli av med snö skiten så att man kan komma ut med ungarna de få lediga dagar man har…. egentligen är det väl bara helgen jag har kvar o har ledigt men då fyller ju adde, min bror, min farmor samt att det är scrapmässa i helsingborg. *pieuuu*  alltid är det nått…

Adde sover fortfarande efter inskoningspasset , han har sovit nästan en timme nu … gott för honom.. egentligen är jag sugen på att lägga mig och läsa men jag bara sitter här… är väl alldelles för slö helt enkelt

man blir ju sååå deppig.  När det nästan var barmark här ute och vårkänslan började komma så öser det på med snö igen io jag blir så deppig. jag längtar ju verklighen efter våren nu. Igår köpte jag och samuel fröer sopm jag hade tänkt att vi skulle planterat i veckan men nu är det ju alldelles för kallt för det. Förra året vid denna tiden var det ju härligt väder. Det var precis innan Adrian föddes och vi vart på tivolit på sannarpsplatsen men mina föräldrar. Dessutom tror jag detta är det första året jag bott här (sedan 1 mars 2002) som det _inte_ varit så varmt i mars att man kunnat nyttja den inglasade altanen. Trist nu den sista våren här i huset o så är det bara kallt o läskigt.

jag vill ha våååår, inte mera snö.

jag vill  vara ute o gräva i trädgården, så , plantera o fixa….

inte sitta inne i soffan o se på snön utanför………