jenny

det gör ont i mig att inte kunna erbjuda  honom det jag anser att han förtjänar. Min store kille…. han är en lugn tyst och försiktig liten kille. Jag vill att han skall leka ute på gräset, cykla på vägar där det inte kör bilar, sparka fotboll tillsammans med kompisarna, kunna springa över till nån kompis för att se om de är hemma…. här finns inget sådant. Därför blir det extra jobbigt att längta efter att flytta. Micke menade på att vi kunde sälja huset, ta en lght tillfälligt tills att svärföräldrarna hittat vad de vill ha…. och ja visst kan vi göra det… men samtidigt…. hur lätt är det att hitta lägenheter i det området som vi vill bo i? Inte alls tyvärr… så då kan vi säkert leta lika länge som de innan vi hittar nått. För förtillfället finns det inte en enda lägenhet ledig där….

Jag önskar bara att vi kunde komma på plats innan det är dax för honom att börja skolan till hösten. Tiden går fort och då skall han börja i nollan på byskolan, jag vill inte att han skall vara den enda som inte bor i det området… kanske han tom inte får en plats på skolan iom att vi inte är bofasta där ännu….

jag hoppas….