jenny

kommer jag snart att få känner jag.
Väääldigt snart.

Och då menar jag inte som det utbrottet jag hade idag när Micke precis steg igenom dörren. Efter mycket om och men hade A skrikit sig hysteriskt till sömns… han satt och sov utmattat i min famn när S klämde foten i toa dörren och började gråta högt…. vad händer jo s rusar fram till mig jag ber honom vara lite tyst (vilket är svårt när man är fem år och har klämt foten i dörren men jag var så frustrerad över att A gråtit hela dagen, hade precis somnat och jag där och då insåg att han skulle vakna och gråta igen) S gråter ändå mera A vaknar och jag snubblar på leksaker i hallen… i det läget var min frustration väldigt stor kan jag be att få berätta….
Jag stampade, hoppade mer eller mindre upp och ned och gapade på ungarna när Micke steg in igenom dörren nästan två timmar försenad. För att göra saken värre så var det 2 meter ifrån ytterdörren som vi stod allihopa.

Jag är sååå frustrerad på alla leksaker som ligger överallt… på alla saker som inte får plats… tvätt som svämmar över, kläder som ramlar ur garderoben för att vi har 1 ½ garderober per vuxen att röra sig med för allt… o då menar jag inklusive underkläder och strumpor…
jag irriterar mig på att det inte finns nån plats för barnvagnen utom framför tvättstugedörren i hallen, att jag måste vada igenom barnens leksaker för att kunna byta blöjja på minstingen, att jag måste sitta vid ett överfullt dataskåp och plugga och inte har någon plats för mina skolböcker alls… att jag inte har nått köksbord att kunna stå och jobba vid.
jag är ledsen över att barnen inte kan ha varsit rum att bara få vara barn i…. att jag inte har nån plats alls till mina scrappsaker eller kunna sitta och pyssla. Och jag blir toooookig på mickes smutsiga strumpor som tyckt föröka sig gånger flera och fyller upp halva somrumsgolvet tillsammans med högar utan hundhår….

Ändå vet jag att jag inte kan göra någonting åt det….

jag önskar vi kunde flytta imorgon eller ännu heldre igår.
men det går inte…

Hur gärna jag än vill och önskar…

vad sak har sin tid och ännu så länge får jag ta ut min frustration nån annan stanns än över barnen eller att ignorera pluggandet….

*suckar*

nu är det dax att skicka in essän jag skrivit i vårdande och barnafödande kursen….