Idag
har det fallit många tårar….
jag har tittat på tvn och på aftonblader/expressen på nätet och läst alla dessa minnes sidor samt sidor från årsdagen igår av tsunamin.
Åh vilken ångest… jag mår dåligt bara av att läsa och att ens tänka lite på det. Ändå tvingar man sig att läsa på nått sätt… tvingar sig att konfronteras med det i livet som INTE är vackert. För att sen krama om sina älskade ungar och vara så tacksam för att man har dem här hos sig. Hela friska och hur gnöliga som helst… det gör ingenting alls… man är bara så tacksam över dem.
Och älskar dem till vanvett..
