jenny

innebär inte det att världen snart är överfylld av tappade sugar?

Iallafall jag har en tendens att gå in för någonting med liv och lust och sedan efter ett par månader få tokfnatt och inte orka. Just nu känner jag att jag är helt matt på allt var utbildning heter… jag tycker fortfarande det är väldigt roligt men det är mycket oro runt om kring. Det är inte så roligt att hela tiden behöva leta barnvakt för att göra praktik eller vara i skolan, det är inte roligt att behöva planera hur man skall bo när man är i borås, det är inte roligt att leva på studiemedel, det är inte roligt att inte veta om man får någon dagisplats till lillemannen till våren och det är inte rolgit att inte veta om man får nått jobb när man går ut som färdig Barnmorska. Jag har ju flera nackdelar…. jag kan inte tänka mig att pendla för att jobba, jag kan inte flytta härifrån och jag har inte jobbat någonting på sjukhuset innan så jag har inga tidigare referenser från nånting annat än mitt jobb som undersköterska innom kommunen.

Så vad göra om man går ut och det inte finns några vik?
Tja jag kan ju lika gärna skaffa fler barn o vara hemma eller nått… *skrattar* så kommer jag ha massa utbildningar, massvis med högskolepoäng och absolut ingen erfarenhet…. eller kanske jag kan skriva en magister?
Vem vet…

Idag har jag mest tappat sugen på att fixa ocht rixa här hemma dock. Innan hade jag målet att städa iordning lite inför lördagen när jag skulle ha folk hemma. Nu har jag inte den annledningen längre. Micke jobbar över igen. Det är tredje kvällen denna veckan som han jobbar över. I tisdags var det en körning till köpenhamn dess utom och jag tror att han inte var hemma fören klockan var närmare sju. Inte så roligt dock att han är ute och kör nu när det är så mörkt ute och börjar bli halt…
jag som är så orolig när folk är ute och kör på vägarna. Speciellt när det är nån som jag bryr mig om….

jaja extra pengarna är ju bra som kompensation för nästa vecka när han bara kan jobba halvdagar…
men oj nu kom a rullande glatt i sin gåstol…
mitt lilla hjärta!

skriva klart hemtentan i antikonception
göra iordning alla papper inför skolveckan nästa vecka
sätta in pengar på banken
träffa K på stan för en fika
plocka in sakerna ifrån trädgården nu när frosten kommit
tvätta
posta brev

var det inte mera?
det känndes som om det skulle vara en massa mer.

igår lyckades jag få A att somna om på morgonen efter att han vaknat… nu tänkte jag göra ett nytt tappert försök. Han väckte mig precis som i går sprattlandes för en liten stund sedan och jag la över honom i sin säng när jag behövde gå upp på toaletten. Hoppas att han somnar om för det är så otroligt skönt med en liten stund för sig själv så här på morgonkvisten.
Imorgon kommer barnbidraget… åtminstonde hoppas jag att det gör det… jag är oförlåtligt pank denna månaden… tills det kommer iallafall. Som tur är har min underbara mamma redan tidigare erbjudit sig att betala vandrarhemsräkningen… och igår så messade hon på msn att hon ville att vi skulle ta tåget upp ( det börjar bvli halt) och att hon kunde betala tåget…
Känner mig lyckligt lottad med min lilla mamma….

Barnbidraget kommer ju visserligen nu (förhoppningsvis) men jag måste ju lämna pengar hemma så att Micke och A kan äta. Denna månaden var det mycket räkningar och mycket utgifter…. det är tråkiga månader…. jag tror att M betalade närmare 6000 kr i sena räkningar till csn…. tråk tråk… men vad skall man göra? värre lär det bli efter nästa deklaration nu när han jobbar heltid. Det är jobbigt att alltid behöva krångla med pengar. Men vi har det ändå så otroligt mycket bättre nu än vad vi hade innan. Innan M började att jobba så var det verkligen snålskjuts varje månad.

Idag när jag vaknade dessutom så var världen vitfärgad utanför…
konstigt nog hade jag det på känn, fast jag hade fått för mig att det skulle snöa och det hade det inte gjort. Det hade “bara” kommit en massa frost över hela min värld utanför…. vackert… Nu blir det till att gå upp på vinden och hämta ned adventsljusstakarna…

Troligt vis är det vår/min sista jul i detta huset nu. Känns konstigt men ändå OK liksom. Jag har inte bara glada minnen här i från. Mycket av de jobbigaste perioderna i mitt liv har jag upplevt här också. Men det är annorlunda nu. Allt är annorlunda.

jag längtar mycket efter att få flytta få utrymme för barnen, få ordning och framförallt att få plats….
nåväl… jag skall fortsätta att drömma på.