jenny

assisterade jag min första förlossning. Eller tja. egentligen så gjorde jag väl inte så mycket, fanns där, höll en hand, stöttade ett ben, småpratade lite granna och bara var. Observerade Barnmorskan och undersköterskan in action om man säger så. Det var stort och det var minst en tår som trillade. Men det var skönt. Annars kom jag inte hem fören sent på kvällen. A sov och Micke låg i soffan och tittade på Vin Diesel… det är tyst och tomt hemma.

Jag har börjat att få små ångest attacker på kvällarna… de gör det svårt att sova och jobbigt att slappna av. Jag märker dessutom att det bara blir värre när inte Samuel är hemma. Tänk att man kan vara så påverkad av det.
Man längtar ju ihjäl sig hela tiden.

Idag fick jag veta att en kompis väntar barn… *ler med hela ansiktet* sååå skojj… det skall bli såå häftigt att följa ännu en graviditet. Undrar vad det är för ett litet pyre där inne….

Då känner jag stygn av längtan efter ett tredje barn. VIll ju inte att det skall gå för lång tid emellan. Det tar så pass lång tid att bli sig själv efter att ha varit gravid och fött barn att jag vill inte känna det som om jag börjar om en gång till.
Men det passar väl aldrig in tidsmässigt….

vi får se…