jenny

det är nog mest bara att acceptera att det är så som det är. Jag känner mig precis som vanligt och min 30 års dag både kom och gick i ett intet som bara var…
Jag spenderade dagen tillsammans med min familj och det var det som jag helst av allt önskade mig. På lördag kommer m & p och iallafall ena lillebrodern och svärföräldrarna samt mickes lilelbror… vi skall bara äta middag tillsammans och dricka lite vin hade jag tänkt
Ser fram emot det iallafall.

jag misslyckades ju med mitt första delmål att gå ned 10 kg till min 30 års dag… jag var nere på - 8 innan förra borås veckan och där vände det på + och nu har jag kämpat mig ned dit igen. Vart ja hamnar efter denna veckan vågar jag inte ens tänka på men det nya målet är att iallafall lyckas att nå - 10 kg innan 3 december då vi skall fira både mig och samuel. Och eftersom det är tre veckor tills dess så borde det väl gå vägen. Men man vet ju aldrig.

Mest av allthar jag ingen ro här hemma. Jag har massa som jag _borde_ plugga men jag får ingenting gjort. jag är helt hopplös. *sucka* Förhoppningsvis så blir det väl bättre och på söndag sedan har ja inget val iom att min ena uppgift måste vara inlämnad då men vi får väl se. Jag har ignen lust med nått…
det enda jag går hemma och tänker på är att jag vill flytta…. flytta flytta flytta. Ha mera plats och utrymme och att båda barnen skall få varsitt eget rum.
Påtal om barnen så har S inte kissat i sängen på jättelänge nu. Och efter att ha varit hos sin pappa i endast 5 dagar så var det en mycket gladare S som kom hem. Det är nog rätt att inte låta honom vara borta för länge. Han verkar må bättre av det.

Nu skall jag natta mig. Med min tur så vaknar väl Adrian bums när jag går och lägger mig, Han brukar göra det….
om inte så skall det bli skönt att slappna av och vila nacken, som visserligen är bättre nu men inte ännu bra.
Godnatt