det känns lite underligt måste jag medge…
fast ändå inte. Jag känner mig inte annorlunda och upplever inte att jag har nån speciell trettio års kris. Men det är en lustig känsla. Dagen som man sett framför sig under ett tag nu, och nu så är det dax. Nu är vi här. Jag fyller trettio år imorogn… knasigt. Skalld et verkligen vara så? Går tiden verkligen så fort?
Fast nja jag är nog ganska så nöjd iallafall.
Jag har sambo , två fina friska barn min dröm utbildning, hus (snart ettt större) bil och vi har det bra framför allt…
Det är väl egentligen det enda som jag vill. Få leva mitt liv. enkelt men lyckligt.
Sen kan jag nog fylla både trettio och fyrtio utan att det stör mig nämnvärt.
Fast en resa utomlands hade ju _ inte_ varit fel….
*suckar*
