seans
i förrgår kväll var jag och Marianne på seans föresten… jag har inte skrivit om det innan för det har inte varit tid och det behövdes lite tid för att smälta det.
Seansen var inte en av de mest lyckade även om det var roligt. ( älskar ju att gå iallafall) Men jag retade mig mest på mediumet som hela tiden upprepade samma saker, “förstår du” ” är du med mig” Tänk att man kan reta sig så lätt… Samt att jag upplevde honom som lätt feminin och inte alls tyckte att vi var på samma nivå. När vi satt där dock så fick ajg en stark känsla av arr min mormor var där. Hon är dock ingen puschig person så när mediumet beskrev att många av andarna trängde sig fram och ville så gärna prata med honom så kände jag att hon inte skulle komma igenom. Men jag upplevde henne där. Med sitt stora vita vällagda hår, skrattet och lite svårigheter att gå. Jag satt som på nålar. Det stacks och brusade liksom i hela min kropp. Läskigt. jag kände energierna, omväxlande kallt och varmt i strömmar run i rummet..
Och så upplevde jag att hon gav sig av efter en stund. men det konstigaste av allt som förvånade mig att det bara verkade vara jag som hörde. Det var ändå ropet… det var nån som ropade… högt.. inte jättehögt men ändå. jag upplevde det men ingen annan verkade lägga märke till det. Och det var i slutet av seansen. Som om någon ropade långt bortifrån men ändå nära. Genom ett hinder. Och jag upplevde bara de sista stavelsen…
jenny…
