jenny

jag förstår det inte… det är precis som att timmarna mellan sju på kvällen och tills jag går och lägger mgi bara försvinner… jag fattar inte vart eller hur men vips så är de borta och med dem allt jag hade tänkt göra på kvällen. Ikväll skulle jag ju gjort en massa och förberett för Mickes 25 års dag imorgon men näää det blidde inte så mycket av med det. Jo jag lyckades baka en omgång havreflarn som jag inte gjort på tid och evigheter… en del blir bra men en tredjedel nästan tror jag blev förstörda då jag brännde dem typiskt … här gör man sig till liksom. jag menar hur ofta bakar jag? inte så ofta iallafall. Men men. Till Mickes födelsedag imorgon hade jag tänkt att göra en jordgubbsmousse tårta. hemlagad… vi får se om det kan bli nått bra av det…. jag hoppas det iallafall.Och jag hoppas att han gillar presenten som jag har köpt… jag tror det iallafall.. jag hade gjort det fasten han itne får den direkt på morgonen. istället tänkte jag att vi skulle dricka champange till frukost iallafall lite…. hihihinä nu får jag allt ta o krypa ned i sängen o läsa ännu ett kapitel ur da vinci koden…

så var den över mig igen. Denna förlamande känsla av tomhet och utanförskap. Känslan av att inte höra hemma någonstanns och den bittra smaken av rädsla i munnen. Den kröp på mig igår och har väl varit lite närvarande under sista dagarna men inte så mycket som igår och idag. Tomheten är nog värst. Igår tackade jag ja till båda utbildningarna på nätet. Så nu skall ajg läsa trettio poäng denna termin och det är nog bara att se till att leta upp litteraturen innan det är dax att vara på plats. det kommer bli en dyr termin har jag en känsla av.

För ett ögonblick igår kände jag mig både stolt och lycklig….det varade inte så länge men det var en skön känsla… eller så var det rödvinet som gjorde sitt till.Men bara känslan av att komma in på barnmorskeprogrammet som varit min dröm i så många år…. den var obeskrivlig. Sen så satt jag en stund med barnen ute i trädgården, en på varje knä och Vinden var varm men lagom varm och Micke lagade mat innomhus… då känndes det som om jag hade ett riktigt bra liv… jag kände mig lycklig…Tyvärr håller ju den dära känslan aldrig i sig speciellt länge, och efter världens urladdning senare på kvällen samt att jag strejkade i morse så har det lugnat ned sig lite idag.Jag är fortfarande glad över att ha kommit in och börjar väl smälta känslan lite granna. Men lyckokänslan är borta.Samt jag börjar inse de negativa delarna av vad det för med sig. Om inte Micke får jobb så kommer han väl få plocka föräldrapenning och jag studielån och då blir det samma visa om igen ( leva snålt igen) och det känns ju inte si så dära toppen. Sen börjar huset bli för litet…. o det gör att bara tanken på en liten nr 3 ganska så tätt försvinner fort som ögat igen. Hur skulle vi som inte ens har rum för oss fyra få plats med en liten bebse till?Idag skulle jag egentligenv arit lite aktiv med barnen var det tänkt. Men vädret har varit uslare än uruselt och det har inte gått si så där. Det har regnat och åskat och ösregnat för att sedan regna lite till. *tjura* Jag som hade lovat Samuel att vi skulle åka upp till landdalasjön och mata pippifåglarna. Men nääää det blidde inte så mycket av med det. Istället har vi städat ur o möblerat om samuels rum riktigt rejält. Micke hämtade ( naturligtvis blev det då det värsta åsk blixt o regnvädret på hela dagen så det fullständigt vräkte ned) en ny säng hemma hos sina föräldrar till S och han blidde jätte glad och nu är det fräschare i rumemt. Svårare blir det att få honom att ställa undan några av sakerna. Han får tårar i ögonen och underläppen darrar så fort man nämner nått om att göra sig av med nån av sakerna.Jag sitter nu en stund vid datorn innan det blir dax att mata lillkillen han somnade innan nio tror jag och jag är förvånad att han itne vaknat ännu o krävt mat. Han brukar visserligen vara väldigt duktig på att tajma in mig när jag skall lägga mig och DÅ vakna gnälla och vilja ha mat. Typiskt nog.

Undrar om det är för att S kommer hem idag som jag är vaken och uppe mycket tidigare. De sista dagarna så har jag nämligen sovit mycket längre än vanligt och varit tröttare än på länge. Det är dock inte det värsta… det värsta är att jag börjar återigen få stora problem med att sova. Somnar inte fören seeeent och då har ajg i regel legat vaken länge och vritt och vänt mig och tänkt på hur sent det är hundra sjuttionelva gånger och bannat mig sjävl för att det blitt så sent tvåhunda sjuttiotolv gånger…Jag är hopplös. Vet att jag borde försöka att få flera tidigare sömntimmar men det är så svårt….. *suckar*senare på kvällen : JAG HAR KOMMIT IN PÅ BARNMORSKEPROGRAMMET tjodelooo…. hur sjutton gick det här till? Jag trodde itne ens att man kunde komma in på två utbildnignar samtidigt? Men det har jag alltså gjort. Helfart i borås ( internet baserad, distans) till barnmorska och deltid (halvfart internetbaserad distans) till distriktssköterska.Nu blir allting så där mycket svårare igen…. måste jag välja? Kan jag inte ge mig på båda två?*skrattar* osså finns det folk som säger att _jag_ skulle vara överambitiös…