jenny

bliver svår… som sagt, kunde inte säga det bättre själv. Idag väntar vi nämligen på ett telefonsamtal ifrån läkaren på öronmottagningen som skall ringa och rådgöra Micke hur han skall göra med ev förlängd sjukskrivning. Micke är rätt rådvill och vet inte alls vad han vill, det hjälper inte heller att alla läkare har gett honom olika besked.Själv tror jag ärligt det vore bra för honom att börja och jobba. Inte blird et mindre stressigt här hemma med två så små barn plus att vi bor så trångt som vi gör. Själv längtar jag ockås efter att få lite lugn och ro. *suckar* Det var inte så här jag såg min mammaledighet framför mig. Att gå hemma med fyra barn varav en är 13 veckor och kräver både mat, byten, bli omkringburen och passad ( och får det) en 4 ½ åring som kräver mat sysselsättning och massvis med rena kläder (och får det mesta) en 24 årig sjukskriven sak som kräver all m in uppmärksamhet utan att göra allt för mycket (läkaren hade ju sagt att ha bara skulle ta det lungt *dum läkare* ) mat och lugn o ro (och får väldigt lite av alla de ovanstående) samt en 8 årig hårig son som kräver mat kisspauser o gärna sysselsättning ( o är mitt ständigt dåliga samvete då jag inte hinner med honom alls nästan)I mina tankar såg min mammaledighet ut som så att sambon skulle jobbat och tjänat pengar vilket skulle gjort både han och mig mycket lyckligare då vi levt alldelles för länge på typ ingenting alls. han skulle fått komma ut lite o vi skulle få vara ifrån varandra lite vilket också behövs när man går på varandra här hemma i det lilla lilla huset fyllt med leksaker och liknande över hela golven, stora sonen skulle varit på dagis åtminstonde 3 dagar i veckan en 5 timmar och fått leka av sig rejält och mått bra. Och jag och lilla sonen skulle kunnat få rå om varandra och komma ut på lite fika och roligheter med andra mammor. *suckar* Istället så går vi på varandra och jag känner mig bara mer och mer stressad och mår sämre och sämre… tja det gör vi nog allihopa… sonen får inte vara på dagis (jo 3 timmar på morognen men det passar varken honom eller mig) jaja ännu är inte dagen slut och ännu är inte sista ordet sagt…*suckar*