jenny

bliver svår… som sagt, kunde inte säga det bättre själv. Idag väntar vi nämligen på ett telefonsamtal ifrån läkaren på öronmottagningen som skall ringa och rådgöra Micke hur han skall göra med ev förlängd sjukskrivning. Micke är rätt rådvill och vet inte alls vad han vill, det hjälper inte heller att alla läkare har gett honom olika besked.Själv tror jag ärligt det vore bra för honom att börja och jobba. Inte blird et mindre stressigt här hemma med två så små barn plus att vi bor så trångt som vi gör. Själv längtar jag ockås efter att få lite lugn och ro. *suckar* Det var inte så här jag såg min mammaledighet framför mig. Att gå hemma med fyra barn varav en är 13 veckor och kräver både mat, byten, bli omkringburen och passad ( och får det) en 4 ½ åring som kräver mat sysselsättning och massvis med rena kläder (och får det mesta) en 24 årig sjukskriven sak som kräver all m in uppmärksamhet utan att göra allt för mycket (läkaren hade ju sagt att ha bara skulle ta det lungt *dum läkare* ) mat och lugn o ro (och får väldigt lite av alla de ovanstående) samt en 8 årig hårig son som kräver mat kisspauser o gärna sysselsättning ( o är mitt ständigt dåliga samvete då jag inte hinner med honom alls nästan)I mina tankar såg min mammaledighet ut som så att sambon skulle jobbat och tjänat pengar vilket skulle gjort både han och mig mycket lyckligare då vi levt alldelles för länge på typ ingenting alls. han skulle fått komma ut lite o vi skulle få vara ifrån varandra lite vilket också behövs när man går på varandra här hemma i det lilla lilla huset fyllt med leksaker och liknande över hela golven, stora sonen skulle varit på dagis åtminstonde 3 dagar i veckan en 5 timmar och fått leka av sig rejält och mått bra. Och jag och lilla sonen skulle kunnat få rå om varandra och komma ut på lite fika och roligheter med andra mammor. *suckar* Istället så går vi på varandra och jag känner mig bara mer och mer stressad och mår sämre och sämre… tja det gör vi nog allihopa… sonen får inte vara på dagis (jo 3 timmar på morognen men det passar varken honom eller mig) jaja ännu är inte dagen slut och ännu är inte sista ordet sagt…*suckar*

Men det gör mig ingenting alls. Det är bara mysigt at komma upp så här på morgonen oc sitta för sig själv en stund vid datorn. Ibland ill jag säga att det är den skönaste stunden på dagen till och med. Stora sonen leker ine på sitt rum, allting känns helt plötsligt så rätt när han är hemma igen. och yngste sonen ligger i min säng och sträcker sig och småsover iallafall för en liten stund till. Det är en lycklig Samuel som leker med två nya leksaksbilar som han fick av Mickes mamma igår. En grävmaskin och en lastbilsliknande… och nu är han i full fart med dessa två inne på sitt rum. klockan närmar sig snabbt halv nio och snart börjar det bli dax för hela familjen att ge sig upp och börja göra sig iordning. Vädret ser ut att bli fint idag Kul, det behövs efter förra midsommarens regn. Idag skall vi iallafall kunna åka till hallandsgården och mysa tillsammans och jag skall dansa små grodorna med samuel Midsommarlunchen bestående av lax, med räkor och kräftstjärtar nypotatis och gräddfil o jordgubbar skall intagas på altanen och det skall bli riktigt mysigt.dagen började med en riktig mysfrukost… två mackor med ishavsröra samt ett stort glas oboy… jag som slutat med allt sött att dricka på vardagar (hemma och bara det är ett jättesteg för mgi) dricker varken läsk juice eller oboy när jag är hemma. Det blir ju desto festligare då med ett glas oboy. Snart skall vi iväg och plocka blommor…en bra dag önskar jag er alla..

datorn surrar och barnen sover… själv har jag som vanlgit ångest…ångest över att det kommer ännu en högtid som inet kommer att bli perfekt… egentligen borde jag kanske släppa taget om allt sådant där och bara låta det bli som det blir men det går inte riktigt. Jag irriterar mig på att jag inte handlat i tid, inte städat i tid och inte planerat i tid… som om det skulle spela röll för att göra mig/oss lyckligare? NJa knappast… men det känns så. Som om allt skulle vara bättre om jag bara hunnit med att fixa det också .. och det och det. Jag har alltid varit min egna största press… Önskar att man nångång kunde ta lite paus ifrån sig sjävl och all press både yttre och inre då… och bara vara…. bara vara och vila….Midsommar har alltid varit en av mina favorit högtider om året. Jag har älskat dess trolska magi och den långa natten, att plocka blommor, dansa runt midsommarstången och gå ut mitt inatten för sina blommor att lägga under kudden….Förra året gjorde vi absolut ingenting jag och Micke. Vi kom inte ens iväg till hallandsgården för att dansa runt stången för att hela dagen bara rengade bort. *suck* Iår vill jag iväg mest för barnens skull. Samuel skall få dansa runt stången , hoppa små grodorna och njuta…. äta god mat och känna att det är sommar och härligt att leva…. Önskar att jag i all min ångest och panik kan ändå förmedla detta till honom.Jag tror jag kan….jag hoppas..det värker i mina fötter och jag undrar varför. Jag har ju inte gjort allt för många knop idag. Visst jag har sprungit runt lite här hemma och fixat med tvätt och röjjandes men ändå…. mycket stilla sittande, mycket barnvyssjande och liknande….fötterna borde inte kännas som om jag varit ute och dansat en hel natt… jag fattar ingenting. *suckar*Klockan är bara 10 över 12 och jag funderar redan på att natta mig…. nått måste allvarligt vara fel med mig jag har kanske fått en släng av Mickes dåliga blodvärden… godnatt

vet inte om jag skall säga äntligen eller redan med frågetecken, för jag både känner ånger för att vi åker hem så tidigt och lättnad över att vara hemma i sitt eget. Jag älskar att vara nere i stugan. Det finns få ställen på jorden som får mig att må så bra som där. Det är mitt paradis liksom. Så åter igen sitter jag vid datorn. Jag har inte ens saknat den, nere i stugan har jag pysslat istället… alla andra fick flytta på sig när jag spred ut allt mitt pyssel över vardagsrumms bordet. *ler*Fint blir det iallafall… och en dag blir det nog nått av det. Mitt första projekt att fullfölja är Timothys album, det börjar bli färdigt nu. Förhoppningsvis skall det vara klart att skicka till hans ettårs dag. Skall bli skönt. Jag gillar inte att ha saker hängande över mig och detta känns som om det gör det. Men jag vill slutfölja vad jag lovat göra.Efter detta kommer jag inte göra fler album till andra, tja mina egna barn är ju en annan sak, där kan man ju ta den tiden som man vill men ens barn är ju ens allt o där kan man ju pyssla i det oändliga.Jag lär inte få några fadderbarn heller att göra album till innom det närmsta så jag nöjjer mig med mina egna gossar.
Men för dem gör jag ju å andra sidan allt för så….. *ler*Det har varit fint väder dessa dagarna riktigt varmt och skönt, hoppas att midsommaren blir det samma, förra året var det ösregn hela midsommaren och det var inget vidare…. nu vill jag ha sol, iallafall så mycket sol så att man kan passa på att fira midsommar ute. Samuel kommer hem imorgon *längtar* och då blir hjärtat helt igen… är han inte här så kan livet inte vara bra helt enkelt…. Klockan börjar närma sig ett och jag tänkte nog gå och lägga mig… lite tidigare än vanligt men senare än vad jag skulle behöva… sover alldelles för dåligt nu för tiden. Imorgon skall jag städa samuels rum innan han kommer hem, vi skall även se om vi kan fixa lite i trädgården, tvätta bilen och röjja upp. Sen måste jag ju sitta lite o pilla med mitt scrapbook paket som kom idag *måste bara skryta lite* känner mig jätte glad för nu kan jag pyssla hur mycket som helst.Godnatt….

June 19th, 2005

vilken toppen toppen dag? Eller vad säger ni?Jag är inte så lycklig iallafall…. magen den krånglar så att jag håller på att bli tossig det svider och värker och jag vet inte vad jag skall göra eller äta för att det skall bli bättre. Och regnet det bara öser ned *trallar* inget vidare alltså…senare miss i nassen….sitter o läser lite bloggar på nätet och fick en extremt stor blogglusta….måste skriva måste skriva och göra det BUMS…så jag skall göra som linda skugge o flera andra….Nämlige svara på frågorna:Såååå här är då Jenny öppet och ärligtVem är du mest avundsjuk på nu och varför?Det är olika… ibland vissa stunder är jag avundsjuk på mestadels alla… alla verkar så förbannat mycket nöjdare och lyckligare med livet än vad jag är… jag vet att jag har fan allt jag behöver och två friska ungar o en sambo som jag faktiskt inte behöver kasta på sophögen även om jag klagar över det ibland…. Men jag är avundsjuk på alla jäkla människor som verkar ha hittat lyckan i livet på nått sätt…. medans jag så fånigt går runt och är jämt liksom missnöjd.Annars är jag mest avis på min kursare Linda som har precis det sommarjobb jag önskade mig. Dock är jag inte avis på den skitlön hon fick…. *hehe* då jag tjänar mera på att vara mammaledig…Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat. Det enda jag egentligen önskar mig är att en dag vara tillfreds…. vakna upp och inte känna mig så himla arg på livet… att en dag få bara vara… och känna att det är OK: Ingen bitterhet, ingen ånger att det liksom är bra….Annars önskar jag mit hett och innerligt att flytta till ett större hus, gärna som svärföräldrarnas, för att barnen skall få växa upp där och få vara barn… inte trängas här som vi bor nu o aldrig kunna gå ut själva…o som avslutande egoönskning så önskar jag mig motivation, att göra saker… gå o träna vilket jag verklgien borde, pyssla mera och fixa det som borde fixas…Detta låter kanske som urkonstiga och helflippade önskningar men jag är ju både hel konstig och urflippad så whatever…STFU till den som säger annat….Vad gjorde dina päron för största misstag?Att vara för överbeskyddande,,,, det byggde bara upp massa ilska och jag skall minsan göra tvärt emot känslor hos mig… samt att det var en otroligt bra grogrund för hur mycket lögner och bråk som helst…Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar. Tja jag gillar ju dom… verkligen öppet och ärligt…. men svärfar är väl lite lat kanske då? *s* och har han fört över sina bekvämlighets gener på sambon (det har han ju det vet jag men jag hoppas ju på att kunna arbeta bort dem;-) ) så kommer jag bli tooooosssig på kuppen….Vad skäms du mest över dig själv?Jag vet inte om det är latheten eller konflikträdslan…. Kanske latheten…. jag vet att jag kan så mycket om jag bara tar mig för det…. men ibland har jag bara 0 i motivation… o det är gräsligt…. jag kan sitta en hel vecka och säga att jag inte har tid med saker men det vet jag ju att jag egentligen har… jag bara orkar inte o vill inte ens ta mig för nått… jag är social men ibland orkar jag inte ens träffa folk.. för att jag av lathet sitter instängd i mig själv i imitt lilla hus vid min lilla dator….Vad är du mest mallig över dig själv?Att jag mer eller mindre har klarat det mesta själv sedan jag var 18 år. Jag är lite för envis med att jag SKALL klara av saker själv bara för att liksom… som en vänninna sa till mig på min examensdag för 2 veckor sedan.. du har ju alltid varit något av en super woman som bara skall klara av allt… nja superwoman vet jag inte om jag är men jag är så förbannat envis. Jag vägrar bara att någonting skall vara i vägen för det som jag vill göra. Vill jag renovera o ingen hjälper mig då gör jag det själv då.. river ned tapeten mitt inatten på juldagen bara för att jag vill minsan renovera NU så det såååå. Fortsätter praktisera till veckan innan sonen föddes bara för ATT .. och för att jag SKA ta min examen så det sååå.jag ahr alltid varit sådan… BRA KVINNA REDER SIG SJÄLV spikar upp sin egen hylla som jag brukade säga….och efter som första budordet lyder Allt jenny säger är sannt så är det så…Så nu sitter jag här med en sjuksköterske examen som ingen trodde att jag skulle ta och en 2 månaders bebis… o jag klarade det… bara för att… så det så…Vilken är ditt livs största sorg? Det finns flera…. Men mest tror jag att jag sörjer att livet inte blev som det skulle… så som jag trodde att det skulle bli när jag var yngre… nu är det bara att jag msåte lära mig leva med att livet blev som det blev och det var / är inget jag kan göra någonting åt… jag har inget dåligt liv… jag är inte olycklig.. Men livet blev inte så som det skulle… så som jag trodde. Det sörjer jag….Beskriv varför du är en stor bluff.För att jag så som jag skrev innan är så fruktansvärt lat omotiverad och sjukt konflikträdd…Jag måste lida förbannelsens sviter ifrån flera tidigare liv för att råka ut för detta.Jag utger mig för att vara rak och ärlig ( och det är jag ) men är samtidigt grisrädd för konflikter med människor jag tycker om…. är även sjukt långsint….så där… *brostar av skrivdammet från händerna*det vart väl inte så farligt…. kom gärna o slå mig i huvudet med värre frågor….;-)eller som jag säger på min hemsida…. ( www.ryttergard.se/jenny ) kom närmare… - se mig