jenny

Och det känns ändå rätt okej. Igår fick jag för första gången på två veckor sova ut en hel natt och vaknade inte fören klockan den var halv elva. Det var skönt. Visserligen så vat jag väl säkert så övertrött att jag var tvungen, jag sov som en liten gris och var bara uppe 2 ggr den natten för att kissa.
Inatt har det varit jobbigare igen. Jag har vaknat av att höfterna värkt och jag har stora problem med att gå när jag skall upp. Allt för att jag var så otroligt klumpig igår. Vi skulle ut och äta med mina föräldrar och vi skulle bara gå över gatan till restaurangen och jag skulle ta ett par snabba steg för att komma över snabbt eftersom jag såg en bil komma. Redan vid första steget så HÖGG det till ordentligt i vänster bakfog och ögonen tårades med en gång.
Efter det kunde jag inte gå alls. Jag blev tårögd bara av att stödja på foten mot marken och fick stödja mig på Micke hela vägen. Det var en rejäl smäll. Ajajajaj och det går inte över. Idag har jag varit iväg och försökt att köpa en present till Samuel som han skall få av lillebror på bb. Han har önskat sig en grön lastbil (Micke kör ju budbil extra ibland och den är oftast grön) och det verkar vara stört omöjligt att hitta någonstanns. Jag har varit i typ vartenda leksaksaffär och stormarknad men vi hittar inga… Inte ens en vit lastbil som man hade kunnat stripa med klister tejp från Mickes jobb i rätt grön färg hittar vi
Så nu får jag fråga S igen vad han vill ha för någonting. Det var iallafall ett helsike att vara iväg i affärerna i förmiddags. folk överallt långa köer och min elaka fog. Fy vad jag haltar…. o inte tar folk nån direkt hänsyn heller.
de tittar och ler lite men inte sjutton flyttar de på sig.
Annars är allt som vanlgit… det är svårt att riktigt få in tanken i huvudet att det faktiskt blir bebis om tre dagar.
Även om jag vet att det kanske inte går lika snabbt som förra gången. Det kanske inte blir bebis fören på onsdag eller torsdag men barnmorskan jag pratade med sa att det är oftast ens egen kropp som styr det där. Den medicinska induceringen dvs igångsättningen ger bara en kick till kroppen att sätta igång och sedan är det din egen kropps tempo som styr. Så vi får se… stämmer det så lär lillebror vara ute innan klockan tre