jenny

uss vad jobbigt… Jag som ville att det skulle komma igång nu. O att färdknäppa hjälper inte heller, det är BARA besvärligt *tjurar* å andra sidan, om nu det skulle vara enda annledningen till att ha sex så här innan förlossningen så kan det kanske vara ändå. Jag tror inte bebis kommer ut hur myucket färdknäpp det än blir om den inte är redo för det, och tydligen ville inte bebis alls komma ut. Det känns iallafall skönt att veta att vid denna tiden förra gången ( med S ) så låg jag inlagd på sjukhuset med början till havandeskapsförgiftning. Nu mår jag bra. Är dock rädd att det skall komma på fort.
Så vad skall vi göra idag då? Jag vet inte riktigt om jag skall vara ärligt. Har lust att åka en sväng till Jysk o ev ekohallen för att införskaffa ett underlägg till skötbordet och lite annat pyssel som behövs så här innan förlossning. jag vart ju och skaffade en ny videokamera igår. Det blir en hyrkamera denna gången med, dels för jag har haft 2 videokameror som gått sönder och jag VET vad det kostar ( sist kostade den 3000 kr att laga som jag slapp betala tack o lov) och ajg hade aldrig lagt de pengarna på lagning på en 5-6 år gammal kamera om jag haft den, och dels för att det är som en avbetlaningshyra. Jag fick lösa ut den gamla kameran för 35 kronor så nu har vi två.. lite lyxigt kanske det känns som men jag måste ha den gamla för att överhuvudtaget kunna titta på de gamla Samuelfilmerna. Skall föra över alla dessa till datorn och bränna ut dem på dvd hade jag tänkt.. För säkerhets skull liksom, men det känns ändå bra att ha orginalfilmerna kvar. Roligt för Samuel också att själv kunna sätta på en dvd med sig själv på.
Vädret ute är si så där…
Känner mig lite ensam…. det är sällan folk hör av sig numera… en del säger att jag är dålig på att höra av mig… men jag har tröttnat på att skriva till vissa och 75% av gångerna inte få svar. Tror de flesta tror att man inte vill eller kan/orkar göra så mycket för att man väntar barn och det kanske är sannt…. jag vet inte. Känner mig trött på att vara den som vill mest.
jag är väl en tråkig person antar jag, mest bra att ha ibland….. *ler ironiskt*
Förr i världen så var allting så himla mycket lättare.man var gladare och hade mera framtidshopp på nått sätt… Här känns det som om det mesta av mitt hopp inför framtiden har dött… jag lever ett bra liv det gör jag, missförstå mig rätt nu. Mikael är en underbar omtänksam kille ( som visserligen driver mig till vansinne ibland men det handlar nog lika mycket om oss båda) och jag har väldens underbaraste svärföräldrar. Ofta känner jag att de bryr sig mera än min egen släkt. Kanske för att de inte har lika många att bry sig om. Det är svårt när man har massvis med barn och barnbarn att ge alla lika mycket tid… tiden har man ju bara så mycket av. Mickes mor och farföräldrar har inte så många barnbarn och lillprinsen är det första barnbarnsbarnet, Mickes föräldrar älskar Samuel som om han vore deras egna barnbarn, Mickes mamma köper kläder till honom när hon hittar och Mickes pappa leker med honom och har passat honom vid behov. De blir besvikna om vi kommer och samuel INTE är med. Deras omtanke är så rörande att den får mig att vilja gråta.
I julas fick han flest julklappar av oss alla… och då menar ajg inte för sakernas skull, han fick paket av mor o farföräldrar och jag kännde mig så varm i hjärtat…. saker är inte det viktiga utan att de har tagit honom till sig och accepterar oss fullt ut. Aldrig i mitt liv att jag kommer att slösa bort detta för någonting. Det råder inga tvivel om att vårat barn kommer att bli ett mycket älskat och efterlängtat barn.
Ändå känner jag mig ledsen, tom på nått sätt… ångestfylld… ångest attacken efter att jag hade lämnat Samuel på dagis igår var jobbig. Vill inte uppleva mera sådanna …. det är så länge sedan jag hade riktiga panikångestattacker och jag vill inte hamna där igen. *suckar* längtar efter Samuel…. som tur är kommer han vid 8 på tisdag….