jenny

så nä nu blir det nog ingen februaribebis. Jag vaknade vid halv tio tiden av att jag insåg att min höft ömmade som bara fasen. det var inte nån ide att ens tänka på att ligga kvar i sängen. Fast att gå upp vart inte så lockande det heller. *suckar* Allt känns mer eller mindre trist just nu. Dagarna bara går och jag får inget gjort känns det som. Även om jag försöker här på dagarna att röjja och komma igång så tar det emot. Mest fysiskt. Igår så försökte jag att få ordning på inbyggnadsugnen här hemma…. uuuurk så läskig den var…. och fortfarande är för man får ta det i ettapper. Ändå har den bara varit på plats i mindre än ett år. Det är Mickes förbannade kyckling som han alltid skall göra… numera kommer han att få börja lägga folie över den…. glääää eller städa ugnen efter varje tillagning.. ( vilket den latmasken aldrig kommer att orka.) Jag som ville börja baka och pyssla för att fysa in… men det är seg när mna måste städa ur ugns skiten först.
Idag skall vi ialalfall vara lata och luncha på staden….

bara dessa eviga sammandragningar.
Jag har inte gjort så mycket nytta idag heller och desto länge kvällen lider desto mindre ork får jag att göra någonting. jag känner inte ens för att sitta vid tvn och kolla. Allt känns tungt och jobbigt och idag har jag konfronterats med ännu en grejj…
nämligen… jag har ju inte alls tänk på hur vi skall göra om förlossningen sätter igång när Samuel är hemma. Antar att jag får ringa till mina föräldrar och be dem skicka hit min bror som ändå är arbetslös och inte har nått bättre för sig haha men det vore så himla mycket smidigare om han vore hos håkan den dagen. Jag får ångest… och har verkligen kommit fram till att jag nog inte alls är redo att föda barn.
Jag känner mig bara trött och hängig. *uss* om inte bebisen kommer imorgon så får den minsan vänta tills den 4-5 mars då blir det mycket lättare igen. Jag som skulle gjort så mycket idag. Men jag orkar inte. Jag är också glad för att jag ringde till en av mina klasskamrater innan och fick reda på att vi inte alls skulle vara i skolan i morgon som jag trodde. och inte heller på torsdag. Nästa planerade grejj i skolan är inte fören nästa fredag IGEN dvs den 11 mars. Och frågan är om jag är fit for fight för att gå till skolan då. Jag vet inte… funderar på att sätta mig och sy lite nu…. om jag orkar… men jag kan ju inte gå omkring och vara så hära lat och slapp….

uss vad jobbigt… Jag som ville att det skulle komma igång nu. O att färdknäppa hjälper inte heller, det är BARA besvärligt *tjurar* å andra sidan, om nu det skulle vara enda annledningen till att ha sex så här innan förlossningen så kan det kanske vara ändå. Jag tror inte bebis kommer ut hur myucket färdknäpp det än blir om den inte är redo för det, och tydligen ville inte bebis alls komma ut. Det känns iallafall skönt att veta att vid denna tiden förra gången ( med S ) så låg jag inlagd på sjukhuset med början till havandeskapsförgiftning. Nu mår jag bra. Är dock rädd att det skall komma på fort.
Så vad skall vi göra idag då? Jag vet inte riktigt om jag skall vara ärligt. Har lust att åka en sväng till Jysk o ev ekohallen för att införskaffa ett underlägg till skötbordet och lite annat pyssel som behövs så här innan förlossning. jag vart ju och skaffade en ny videokamera igår. Det blir en hyrkamera denna gången med, dels för jag har haft 2 videokameror som gått sönder och jag VET vad det kostar ( sist kostade den 3000 kr att laga som jag slapp betala tack o lov) och ajg hade aldrig lagt de pengarna på lagning på en 5-6 år gammal kamera om jag haft den, och dels för att det är som en avbetlaningshyra. Jag fick lösa ut den gamla kameran för 35 kronor så nu har vi två.. lite lyxigt kanske det känns som men jag måste ha den gamla för att överhuvudtaget kunna titta på de gamla Samuelfilmerna. Skall föra över alla dessa till datorn och bränna ut dem på dvd hade jag tänkt.. För säkerhets skull liksom, men det känns ändå bra att ha orginalfilmerna kvar. Roligt för Samuel också att själv kunna sätta på en dvd med sig själv på.
Vädret ute är si så där…
Känner mig lite ensam…. det är sällan folk hör av sig numera… en del säger att jag är dålig på att höra av mig… men jag har tröttnat på att skriva till vissa och 75% av gångerna inte få svar. Tror de flesta tror att man inte vill eller kan/orkar göra så mycket för att man väntar barn och det kanske är sannt…. jag vet inte. Känner mig trött på att vara den som vill mest.
jag är väl en tråkig person antar jag, mest bra att ha ibland….. *ler ironiskt*
Förr i världen så var allting så himla mycket lättare.man var gladare och hade mera framtidshopp på nått sätt… Här känns det som om det mesta av mitt hopp inför framtiden har dött… jag lever ett bra liv det gör jag, missförstå mig rätt nu. Mikael är en underbar omtänksam kille ( som visserligen driver mig till vansinne ibland men det handlar nog lika mycket om oss båda) och jag har väldens underbaraste svärföräldrar. Ofta känner jag att de bryr sig mera än min egen släkt. Kanske för att de inte har lika många att bry sig om. Det är svårt när man har massvis med barn och barnbarn att ge alla lika mycket tid… tiden har man ju bara så mycket av. Mickes mor och farföräldrar har inte så många barnbarn och lillprinsen är det första barnbarnsbarnet, Mickes föräldrar älskar Samuel som om han vore deras egna barnbarn, Mickes mamma köper kläder till honom när hon hittar och Mickes pappa leker med honom och har passat honom vid behov. De blir besvikna om vi kommer och samuel INTE är med. Deras omtanke är så rörande att den får mig att vilja gråta.
I julas fick han flest julklappar av oss alla… och då menar ajg inte för sakernas skull, han fick paket av mor o farföräldrar och jag kännde mig så varm i hjärtat…. saker är inte det viktiga utan att de har tagit honom till sig och accepterar oss fullt ut. Aldrig i mitt liv att jag kommer att slösa bort detta för någonting. Det råder inga tvivel om att vårat barn kommer att bli ett mycket älskat och efterlängtat barn.
Ändå känner jag mig ledsen, tom på nått sätt… ångestfylld… ångest attacken efter att jag hade lämnat Samuel på dagis igår var jobbig. Vill inte uppleva mera sådanna …. det är så länge sedan jag hade riktiga panikångestattacker och jag vill inte hamna där igen. *suckar* längtar efter Samuel…. som tur är kommer han vid 8 på tisdag….

Det vore alldelles perfekt om du dök upp nu i helgen när vi är barnfria och jag har en vecka ledigt ifrån skolan och praktiken. jag är trött idag, men det känns skönt ändå. Känndes visserligen lite konstigt när jag vaknade i morse vid sex tiden (som har varit den tiden jag har gått upp nu när jag har praktiserat) och så skulle jag inte iväg. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra skulle jag gå upp eller skulle jag sova igen… jag bestämde mig för att fortsätta sova för att kanske komma till ordning med kroppen och tröttheten, men jag vaknade en gång i halvtimmen och efter ett tag känndes det inte som någon ide att sova vidare. Så halv nio gick jag upp. Skrev ett mail till läraren om att jag inte kommer till skolan idag. (måste vila fogarna) sen pysslade med Samuel, vi åt en lugn frukost innan jag skulle köra honom till dagis.
Efter jag lämnat på dagis stannade jag till på affären för att handla lite granna, då fick jag världens ångestattack, det känndes som om jag aldrig mera i mitt liv skulle få se Samuel igen, det var så hemskt, jag kunde knappt andas, skakade i hela kroppen och bara ville gråta… Som tur var så gick det över…. nu känns det bara gnagande efterångest men inte så farligt… Jag hade tänkt åka in till stan idag. Fixa med videokameran och lite småpyssel, vi skall ju lösa ut den gamla videokameran och skaffa en ny inför att lillemannen skall komma. eftersom jag fiock resterande pengar ifrån fk idag skall jag först betala alla räkningar och sedan så skall jag unna mig att köpa något till mig själv också. Vad vet jag inte dock. Vi får väl se….. o sedan är det dax att ta veckans magbild för att uppdatera hemsidan…. Jag har inte orkat göra det alls dessa dagarna… men det är ju inte så konstigt kanske när man praktiserar mellan 7.15-16.30. Tycker synd om Samuel också som har fått spendera långa dagar på dagis. Som tur är har ju Micke kunnat lämna honom vid 10 på morgonen . men ändå. Jag tycker det är väldigt sent att hämta på dagis klockan 17. Så vill jag inte jobba när mina barn är små….

över mig själv. För att jag har klarat av att göra dessa fyra långa dagar på centraloperation och faktiskt har njutit av det ganska så mycket. Gyn op är mycket intressant och jag har kommit fram till att trots min oro inför denna praktik så kan jag nog faktiskt bli operationssyrra iallafall. Narkossyrra med trots att det är ett OTROLIGT ansvar. det verkar vara en sådan otroligt bra stämning nere på gyn op iallafall och jag trivs verkligen. *glad* Men även om det är trevligt att vara där så är det skönt att denna perioden är över. Mycket skönt. Nu så skall jag vara ledig en vecka… o kanske tom föda barn Vi är ju barnfria till helgen så att det skulle passa alldelles utmärkt… *skrattar* nja kanske att bebis vill ligga kvar lite längre än 35+4 i magen och det vore kanske bra. är väldigt nyfiken på hur stor magen mäter. Skulle väldigt gärna vilja veta hur mycket bebis beräknas att väga oxå…. alla jag träffar på säger ju att magen är sååå stor. men jag vet inte om jag vågar åka med Mickes föräldrar till köpenhamn, det var tänkt att vi skulle åka som nästa helg och det vore bra att få hem lite saker som vi behöver nu inför bebisens ankomst. Men med tanke på mitt bäcken och förvärkar och hur samuel föddes så vet jag itne om jag vågar åka till Danmark. Det kan ju bli en snabb förlossning o jag vet inte om jag vill föda i köpenhamn…
Typiskt… vi behöver ju verkligen få ordning på sakerna nu.. speciellt spjälsängen. Allt det andra kan väl ordna sig efter hand hoppas jag. Kanske får skicka nån annan

har jag sett idag. En exploativ laparatomi där det visade sig att hela buken var full av acites, cystor som punkterades samt långt avancerad cancer en cervixamputation och en vulvaresektion…. uhhh…. sådanna saker
Jag mådde lite dåligt i morse… men det bättrade sig och jag var med på alla operationerna. Gick dock tidigare eftersom jag skulle på föräldrautbildning klockan fyra, sen vart vi o hämtade Samuel hemma hos mommo o poppo och kom hem strax efter sju. Nu sitter underverket i mitt knä och jag njuter av att vara nära honom öht. Denna ljuvliga unge. Älskar honom så.
Micke har redan lagt sig, han kom hem halv åtta imorse o är trött och när S har somnat så skall jag göra honom sällsklap, jag är lika trött jag och har såååå satans ont i bäckenet…. jag inser att jag borde nu slutas praktisera men så tänker man bara en dag till… bara en dag till….. men jag får ju äta upp det i efterhand. Fan vad livet skall vara svårt.