jenny

January 11, 2005

nu har jag nästan en fil kand

Filed under: tankar

respondentskapet gick bra….
och det känns så oerhört skönt.
Däremot måste jag säga att jag och mina medskribenter är mycket mycket besvikna på vår handledare…. jag har varit så arg idag att jag inte ens kan beskriva det… skall förklara närmare imorgon…
Ilskan kommer väl mest ifrån besvikelse egentligen, besvikelse på våran handledare som jag tycker bettedde sig lite fult.
Efter att opponentskapet och respondentskapet är över så borde man mest känna lättnad och glädje.. men vissa saker kan lätt förstöra allt för en och så var det för mig, eller tja nog för hela gruppen även om vi känner oss kränkta pga olika saker.
respondetskapet i sig gick bra precis som opponentskapet, det var diskussionen som följde sedan efter själva seminariet.
Först så beskrev jag hur svårt det var att ta sig till varberg då det ingen stanns på högskolans hemsida står en gatuadress till campus varberg. Det borde väl ändå stå på hos sidan när det ingår i vår utbildning att vi skall vara i varberg ibland? Då kunde de inte ta åt sig den kritiken alls då de sa att det var våran skyldighet att vara ute i god tid… det var vårat fel att vi inte visste att det var låst i varberg och vart vi skulle gå någonstanns, varken hon eller examinatorn kunde ta åt sig det alls utan det var ALLt på studernternas egna ansvar. Man får räkna med att det är låst sa de bara och att man får googla sig fram till adressen. Det vi visste innan var att vi skulle vara i campus varberg o vilken sal.. inte var det låg ingen vägbeskrivning eller ens en gatuadress… för på högskolans hemsida finns ingen direkt länk till campus varberg och bara en postadress. Sen finns det tre byggnader som är c vbg… den vi skulle in i var låst…. vi fick banka för att bli insläppta.
sen tog vi upp det med att det blivit missförstånd att vi fått veta att vi skulle ta med ljus o så för att göra det lite mysigt till varberg (så det hade alla i vår klass) dvs att opponenterna fixar det… när vi kom till varberg med alla våra saker så fick vi rada på att de hade fått tvärtom info. Då säger lotta (som dessutom är kursansvarig) att det har hon aldrig sagt. Hon hade sagt säger hon att vi skulle ta med när vi var respondenter .. (men det har hon INTE) o när vi säger att då har hla vår klass hört fel så säger hon att det har hon visst sagt och att studenter struntar ju ändå i vad läraren säger…
Hon har mage att i efterhand sitta o påpeka saker hon tycker är dåliga i vårat arbete och att vi skrivit slarvigt när det är HON som sagt att vi skall skriva på ett visst vis samt att hon själv har sett styckena 25 ggr o då sagt att det skulle vara så. Sen så säger examinatorn att hon tycker att v i inte har förklarat i resultatet skillnaden på omvårdnad och stöd och information.. är inte det samma sak menar hon.. varför har vi då delat upp det… vi försvarar det med att det var det som resultatet visade på, dvs att kvinnorna i studierna ville inte ha nån MER basal omvårdnad utan de efterfrågade stöd och information. Då säger hon att hon höll på att gå i taket…. för hon var minsan anhörig och hon hade minsan sett hur dåliga sjuksköterskorna var ute på basala omvårndad och att vi inte förstod hur stort ansvar vi hade????
Då förklarar Jane åter igen att det handlade om den basala omvårdnaden som kvinnorna inte efterfrågade… de var helt enkelt nöjda med den vården de fått och ansåg inte att de behövde mera…. o hon fortsätter ändå att hugga… så blir jag sur och säger att men detta är ju ett resultat som vi presenterar… det säger ju inget om VÅR inställning till den basala omvårdnaden. Och DÅ har lotta mage att öppna munnen och säger jo de orden ni säger eller beskriver säger allt om hur ni tänker *ehhh* så hon menar på fullaste allvar att när vi beskriver ett resultat som vi inte får lägga några som helst värderingar i så säger det allt om hur vi är på golvet som sjuksköterskor och det skulle innebära att vi inte tycker att den basala omvårdnaden är viktig?
Jag blev vansinnig och sa att jag håller inte med… Jane började nästan gråta och var så ledsen och Linda sa inget men hon sa efteråt att hon kände sig kränkt och som om hon var en dålig människa som aldrig skulle kunna bli en bra sjuksköterska o jag är bara arg för jag tycker att det som de gör är jäkligt fel och farligt… man kan inte bedömma en människas förmåga att vårda någon eller vad man tycker är viktigt utifrån nått som vi skall presentera helt värderingsfritt och vetenskapligt så jag tycker de är ute på otroligt hal is.
Det är ju faktiskt så att vi inte VET hur man skall skriva sådanna hära arbete. För även om de hävdar att vi har fått träning i det redan från början så är det ju så att vi aldrig fått nån feedback på det. och då blir det svårt… hur skall vi då veta hur man skriver eller inte?
Det känns så oerhört frustrerande att känna sig dömd för ett vetenskapligt arbete som man gjort och inte får lägga några åsikter eller värderingar i.
Jag har varit helt upprörd och förstörd över detta nu hur länge som helst. *suckar* det blir för mycket på en gång helt enkelt






















Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Helga Cleve