jenny

hade jag inatt.
Jag drömde att min morfar var sjuk och att jag visste hur och när han skulle dö. I drömmen så dog han ett tag senare precis på det sättet som jag visste att det skulle ske på. I drömmen gick jag och bara skrek rakt ut. Jag var arg på hela världen och allt som fanns i den för min morfar var den enda länken kvar till min barndom och den äldre generationen.
När jag sedan idag får ett telefon samtal av min mamma som säger att morfar inte mår bra idag så kan ni förstå att jag hyper ventilerar….
Nu har jag själv pratat med morfar och han verkar pigg iallafall även om han inte tycker att det känns okej…. Det känns ändå så skönt att höra hans röst att han inte är ritktigt dålig.
Morfar har levt ensam nu sedan min mormor dog 1989, det är 16 år sedan nu väldigt snart… och han har aldrig velat hitta någon annan trots att han inte var så gammal när mormor dog. Jag säger som jag alltid har sagt… jag önskar att min morfar finns med så länge som han orkar och vill. Och den dagen han inte vill längre hoppas jag att han får somna in med värdighet och att min älskade mormor kommer och möter honom på vägen….