man ser vad man vill se
och läser vad man vill läsa, i det lägger man även i vad som man känner och har för erfarenheter.
Det märks ändå tydligare när man sätter sig och försöker granska ett arbete som någon lagt ned hela sin själv i och inte förstår ett jota av vad de skrivit. Svenskan är oförståelig, meningsuppbyggnaden är under all kritik och man förstår inte varför de fokuserar på det som de fokuserar på.
Jag har ingen lust att förklara mig, har ingen lust att lägga ned mera energi på saker som borde vara självklara.
Detta arbete med opposition och respondentskap känns som kulmen nu…. terminen är över. Det har varit en tuff höst och nu börjar den tuffa våren.
Ingen kommer någonsin att förstå….
