jenny

Ibland undrar jag hur Män tänker. eller nu kanske jag inte skall generalisera och säga män i allmänhet utan Micke i synnerhet.
Nog för att jag inte skall skylla honom för att han skall veta hur det är att ha barn när han inte har någon som helst erfarenhet av vare sig barn eller gravida men lite sunt förnuft skulle inte skada ibland.
Jag tycker att när jag är i sjunde månaden och höggravid med foglossning och rejält ont så skall jag inte behöva be honom om hjälp eller förståelse hela tiden.
Bara ett sådant exempel som idag när vi var iväg och handlade. På biltema började jag få frossa illamående och ont på ett sätt som jag känner så väl igen. GALLAN när jag säger detta och börjar att vingla så borde det någonstanns ringa en liten klocka för honom att det kanske skall tas det lite lugnt?
Jag ville ta en kort snabb tur in på Chili efter att vi kollat tvättmaskinerna på on off, och sedan bad jag att vi kunde gå in och köpa en lampamatur till köket (ovanför diskbänken) snabbt på Jula. Vi gick in… först skall han gå och kolla på saker till bilen. Jag blir irriterad och säger att jag orkar inte, låt oss bara kolla lampan och gå ut, när han fortsätter att kolla bilgrejjer går jag… men ingenstanns ringer Mickes varningsklocka. Det börjar värka i mitt huvud och den välbekanta gnagande känslan under höger revben blir bara värre. Vi hittar en lampamatur och jag tycker att nu går vi… näää då måste vi kolla sladdar och lysrör…. jag blir mer o mer gnällig o irriterad, kan vi inte göra det dära sedan?
Nääää vi skall stå och vela i en kvart vid skarvsladdar och sedan leta lysrör som kostr dubbelt så mycket här inne som på biltema. När jag påpekar att lysrören kan vi köpa sen på biltema får jag bara en ilsken min om att hur skall jag då kunna sätta upp denna utan lysrör?
*suckar* I två veckor har det varit massa saker som jag bett Micke hjälpa mig att göra för att bad o kök skall bli klart. Inget av det har han gjort. Så tillslut säger jag att det är inte nödvändigt att köpa lysrören nu för det är väl ingen risk att han kommer att sätta upp lampan nu med en gång ändå. Som vanligt kommer väl allt att ligga i en månad innan det händer nått.
Då fick jag det onda ögat.
Jag skiter i vilket, bara jag får komma hem.
Hem åkte vi och inte skall ni tro att han gjorde nått, nä då. För precis som jag sa så gick Micke direkt och satte sig vid datorn. SÅ vad göra? Jag hann sitta vid datorn gå ut och göra mackor för att inte ramla ihop, pula i köket, äta mackorna och sitta i ett tag till när Micke kom som inget hänt tre timmar senare. Skall vi laga mat? Och eftersom jag inte var sugen på makaroner IGEN som han ville göra så sa jag nej. Så Micke lagade mat till sig själv, åt upp den och sitter sedan framför tvns pang i bygget och skrattar, själv sitter jag kvar vid datorn och känner ett intensivt behov av att vilja döda honom…. Nån annan gravid som känner igen sig?

Sen fick jag höra att jag var tjurig och att jag alls aldrig bett honom att ta in brädan (som jag gjort i två veckor) o vad skulle jag föresten med den till inne? det skulle ju bara vara i vägen och bli massa slipdamm. Jag blir vansinnig snart. Det känns som om av den hjälpsamma och händige man jag träffade och blev så förtjust i finns det bara en soffpotatis kvar i bland. Jag tycker det känns som om han inte förstår att vissa saker klarar eller orkar jag inte att göra längre.
Han kan inte förstå min rädsla för att få samma sak som förra gången eftersom han inte var där. Men jag är rädd för att få havandeskaps förgiftning igen och denna gången ändå tidigare. Speciellt med tanke på hur mycket mera stressad livssituation jag har just nu. Så som igår kväll när fötterna började svullna till oigenkännlighet igen och huvudvärken kryper på så blir jag rädd… Micke förustätter att allt skall vara bra. Idag när jag fick ont av gallan och börjar vingla omkring inne på biltema så blir jag trött och gnällig, jag har dock en stormage + 13 extra kilo att släpa runt på. Jag orkar inte på samma sätt som innan.
Jag kanske är fånig. Jag vet inte, men just nu känner jag att om jag inte kan känna mera stöd från min sambo så skulle jag lika gärna kunnat vara själv denna graviditeten också. Och om detta inte ändras vet jag inte ens om jag vill ha honom kvar….