jaha
Så var även denna hemska dagen över. Inte känner jag mig som en bättre människa. Efter att få ännu mera bekräftelse på vad mina sk arbetskamrater tycker om att jag jobbar, eller problemet kan man väl egentligen inte kalla jobbet utan de tycker att jag utnyttjar systemet då jag kan vara sjukskriven från arbetet och få sjuklön från skolan och från CSN.
Jag förstår dock inte vad det är att vara avundsjuk på. Det jag får ut i lön + studiemedel är ändå mindre pengar än deras lön för de 80-90% som de själva arbetar. Då har jag en tjänstgöringsgrad på 140%. Jag undrar om någon av de skulle orka med detta.
Jag känner mig oduglig som människa, även om jag vet att jag inte misskött mitt jobb samt är omtyckt av mina pensionärer så känns det som ett hån att behöva gå på rehabutredning då man varit sjukskriven mera tillåtet vilket är 6 tillfällen på ett år. Då jag har gallsten så har jag varit hemma vid ca 7 tillfällen.
men att jag har gallsten finns det ju både läkarintyg och ultrsljudsbevis för.
Så varför skall jag känna mig så skyldig. Det känns som om min sjukdomshistoria kommer att förfölja mig vad jag än gör nu.
Hoppas inte det men det oroar mig.
Hela detta mötet oroar mig över huvudtaget, jag mår illa bara jag tänker på det. Men det är väl bara att bita ihop antar jag. Jag har iallafall bestämt mig för att inte ansöka om havandeskapspenning. Istället tänker jag be snällt om fortsatt sjukskrivning då jag nånstanns tror att jag inte kommer att klara av praktiken heller. Snart skiter jag i vilket. Orkar inte bry mig.
hela dagen idag har vi suttit med resultatet av vår databearbetning som vi fick bakläxa på igår. Examination sa igår att hon ville läsa igenom uppsatsen sen innan vi skulle skicka den till opponenterna men idag hade hon ändrat sig och var mycket nöjdare och ville att vi skulle skicka en kopia till henne samtidigt som vi skickade till varbergstjejjerna som skulle opponera. EHHH jaja vi gör så iallafall. Så nu när jag har läst igenom uppsatsen en sista gång samt gjort några sista minuten justeringar så skall jag faktiskt skicka in den. I tid tom.
Fast jag tror ju att vi, precis som många andra före oss, inte kommer igenom opponentskapet utan att behöva göra flera ändringar och bearbetningar.
*suckar lite* just nu känns vilket som ovesäntligt…. för nån gång skall det väl ändå bli klart
