jenny

bara en sådan hära innre oro i kroppen som inte vill lägga sig. Obehagligt känns det. Som om det är något viktigt som jag förlagt och glömt bort. Nått som jag borde komma ihåg. Att jag inte kan sätta fingret på det gör det bara ändå värre. Det är en malande känsla som kommer tillslut att förgöra mig. Iallafall så känns det så, jag antar att det inte är så…. men vad skall jag göra.
Jag vet att den 28e skall jag på ett möte med min chef och personal ansvarig för kommunen samt lönekanslisten. Obehagligt…. men det skall bli skönt att få klarhet i vad som gäller och vilken tjänstgöringsgrad som jag egentligen har.
Men säger de då sen igen att jag måste ändra så blir jag tokig. För nu har jag ju redan ändrat två gånger till försäkringskassan och jag vet inte vad de säger om jag kommer och skall ändra en gång till. Den 29e skall vi till banken. Inte heller det känns bättre. Jag vill bara att allt skall vara över. Vill känna mig starkare igen. För just nu känner jag mig så liten och ynklig.
graviditeten : allt förflyter bra, magen växer och är numera som en rund boll. Det känns som om det inte finns ett uns fett på den förutom den depå som skapas av tidigare graviditet längst ned Lillebror sparkar o sparkar… hårt och helst upp i mina revben på höger sida. Det verkar som om han har sikte på min gallblåsa helst av allt inte för att det förvånar mig. Min galblåsa är inte den roligaste så all form av rörelse på eller mot den är något som jag skyr… men säg det till en växande lillebror som använder den som studsmatta….
Jag mår konstigt helt enkelt. magen växer ju som den skall, men jag hade igår väldigt svullna fötter, idag är det bättre men det skrämmer mig att sådanna krämpor börjar att komma redan. Det är ingenting som jag önskar. Hade hoppats på en lugn period av graviditeten nu… iallafall fram till dess att C uppsatsen med opponent och respondentskap är över….. *suckar lite* men vi får väl se.
Annars har jag kommit på mig själv att börja tvivla på könet, konstigt nog, barnmorskan var ju 100% säker, och det var vi oxå. Men just nu känns det bara så off. Jag får alls inget grepp om detta barnet som jag fick med Samuel.
kanske skall det vara så… eller så är det mig det är fel på som vanligt…
Nu får jag väl återgå till x box spelandet med familjen…. även om det bär mig emot