jenny

vet itne vart jag skall ta vägen..
Känner mig liten idag. Väldigt liten, allt går imot en vissa dagar och sådannt känndes det som om det var i går och mer eller mindre hela sista veckan. Det har varit krångel med jobb sjukskrivning med procenttalet jag arbetat som inte stämde med det som jag trodde jag skulle arbeta. Samtidigt som det funnits positiva saker oxå mitt i allt det hära. Jag mår mycket bättre rent fysiskt.
Men psykiskt blir det påfrestande att hela tiden få olika besked och jag vet inte längre vad det är som jag skall göra.
Jag vill ju inte ställa till nått för de på mitt arbete eller min lönekanslist. men det verkar som om vad jag än gör så blir det fel i alla lägen. Snart orkar jag itne med mera längre. Sen har jag grälat med håkan idag ang vem som skall ha samuel när. Jag tycker att det är fel att han skall vara hos håkan när jag är ledig en helg och han skall jobba eftermiddag. Är det inte då bättre att han är hos sin mamma som vill ha honom och är ledig än att han skall vara hos en barnvakt. Jag kanske har fel eller så är jag egoistiskt som vill ha mitt barn hos mig så mycket som möjligt, men samtidigt så tycker jag att om jag är tvungne och jobba och håkan är ledig så ser jag ju mycket mcyket heldre att samuel är hos sin pappa än att jag skall ordna barnvakt för honom. Det måste ju alltid vara att föredra att barnet skall vara hos sin FÖRÄLDER. Okej om man inte kan ordna det på något annat sätt men nu går det ju. På schemat stod det ju tom från början att han skulle vara här. Det är svårt att veta vad håkan vill. Ena gången klagar han på att han får ha samuel för lite. Nästa gång är det klagomål på att han aldrig får några lediga barnfria helger… så nu planerar jag alltidså att håkan får minst en ledig och barnfri helg i månaden vilket gör att han kan ha samuel mycket mindre. Nästa gång så säger han att han tycker det är synd om Samuel att åka fram och tillbaka när det bara är ett par dagar, vilket innebär att han isåfall inte kan ha honom när han bara är ledig en eller två dagar. O när jag då inte planerar in att han skall ha honom när han är ledig en eller två dagar så klagar han sen på att han har honom alldelles för lite….
vad fan skall jag göra då?
Kan nån berätta för mig hur jag skall planera för att alla skall bli glada nöjda och lyckliga? Jag blir bara olycklig över sådanna hära konflikter. Visserligen skall man väl vara glad över att man har en son vars föräldrar bråkar över vem som skall ha honom och inte tvärt om.
Snart skall vi samla oss och skicka iväg så långt som vi har kommit till våran handledare. Det skall bli skönt. Sen är det dax att cykla hem och vidare till jobbet *depp* andra kvällen av två på raken. Tur att jag fick en läkartid till nästa vecka.
sen skall jag sätta mig och författa ett brev till min chef oxå.
graviditeten : där känns det bara bra faktiskt, jag mår inte illa, har fått aptit, har inte gått upp någonting mera sedan inskrivningen i v 12 trots att jag äter mera ordentligt än sist. Lillebror sparkar lydigt varje dag. Mitt enda problem just nu är foglossningen. Men där blir det nytt läkarbesök onsdagen den 1 dec.