jenny

vet itne vart jag skall ta vägen..
Känner mig liten idag. Väldigt liten, allt går imot en vissa dagar och sådannt känndes det som om det var i går och mer eller mindre hela sista veckan. Det har varit krångel med jobb sjukskrivning med procenttalet jag arbetat som inte stämde med det som jag trodde jag skulle arbeta. Samtidigt som det funnits positiva saker oxå mitt i allt det hära. Jag mår mycket bättre rent fysiskt.
Men psykiskt blir det påfrestande att hela tiden få olika besked och jag vet inte längre vad det är som jag skall göra.
Jag vill ju inte ställa till nått för de på mitt arbete eller min lönekanslist. men det verkar som om vad jag än gör så blir det fel i alla lägen. Snart orkar jag itne med mera längre. Sen har jag grälat med håkan idag ang vem som skall ha samuel när. Jag tycker att det är fel att han skall vara hos håkan när jag är ledig en helg och han skall jobba eftermiddag. Är det inte då bättre att han är hos sin mamma som vill ha honom och är ledig än att han skall vara hos en barnvakt. Jag kanske har fel eller så är jag egoistiskt som vill ha mitt barn hos mig så mycket som möjligt, men samtidigt så tycker jag att om jag är tvungne och jobba och håkan är ledig så ser jag ju mycket mcyket heldre att samuel är hos sin pappa än att jag skall ordna barnvakt för honom. Det måste ju alltid vara att föredra att barnet skall vara hos sin FÖRÄLDER. Okej om man inte kan ordna det på något annat sätt men nu går det ju. På schemat stod det ju tom från början att han skulle vara här. Det är svårt att veta vad håkan vill. Ena gången klagar han på att han får ha samuel för lite. Nästa gång är det klagomål på att han aldrig får några lediga barnfria helger… så nu planerar jag alltidså att håkan får minst en ledig och barnfri helg i månaden vilket gör att han kan ha samuel mycket mindre. Nästa gång så säger han att han tycker det är synd om Samuel att åka fram och tillbaka när det bara är ett par dagar, vilket innebär att han isåfall inte kan ha honom när han bara är ledig en eller två dagar. O när jag då inte planerar in att han skall ha honom när han är ledig en eller två dagar så klagar han sen på att han har honom alldelles för lite….
vad fan skall jag göra då?
Kan nån berätta för mig hur jag skall planera för att alla skall bli glada nöjda och lyckliga? Jag blir bara olycklig över sådanna hära konflikter. Visserligen skall man väl vara glad över att man har en son vars föräldrar bråkar över vem som skall ha honom och inte tvärt om.
Snart skall vi samla oss och skicka iväg så långt som vi har kommit till våran handledare. Det skall bli skönt. Sen är det dax att cykla hem och vidare till jobbet *depp* andra kvällen av två på raken. Tur att jag fick en läkartid till nästa vecka.
sen skall jag sätta mig och författa ett brev till min chef oxå.
graviditeten : där känns det bara bra faktiskt, jag mår inte illa, har fått aptit, har inte gått upp någonting mera sedan inskrivningen i v 12 trots att jag äter mera ordentligt än sist. Lillebror sparkar lydigt varje dag. Mitt enda problem just nu är foglossningen. Men där blir det nytt läkarbesök onsdagen den 1 dec.

gick ganska så bra om jag får säga det själv. Hon hade förståelse för mina problem, tyckte jag gick besvärat och att jag måste ha en ny kontakt med läkaren. Jag fick papper på ett bälte jag kan beställa som verkar rätt så skönt och jag fick remiss till vattengymnastiken from imorogn redan. Skönt.
Annars vet jag inte vad jag känner just nu, jag vill på ett sätt jobba lite granna, på ett annat sätt så vill jag verkligen inte belasta min kropp i onödan.
Efter att ha arbetat fyra timmar i måndags så hade jag ruskigt ont hela dagen igår. Framm emot kvällen så var det rent olidligt det skar som knivar i ryggen när jag satt och varje steg jag tog belastade framfogen nått oerhört

hela tiden varje dag och flera gånger om dagen så känner jag av vildebror som jag kasnke skall kalla honom hedanefter, för det är full fart .
Visst är det härligt när det händer nått och att man känner att lillprinsen där inne lever och verkar att må bra men det känns ändå så otroligt avlägste att jag verkligen skall ha en liten bebis till. Ibland vet jag inte ens om jag vill det. Man blir ju så van vid det liv som man lever nu och en bebis skulle ju verkligen förändra allting.
Vädret ute idag är verklgien vrålkallt. Första snön har fallti ( första snöbollen är kastad) och den har försvunnit igen och halkan har kommit och med den oturen verkar det som. För igår startade inte bilen… idag när jag rensade silen till tvättmaskinen för att kunna tömma ur den på vatten så slutade tvättmaskinen att fungera. ALLTING verkar gå sönder Så just nu står v inför att ev behöva skaffa både ny bil och ny tvättmaskin och med det så kommer det en massa merjobb och merkostnader. Med tvättmaskinen specielllt eftersom den kommer att kräva en mindre ombyggnad at badrummet för att få väck det gamla torkskåpet som inte har någons om hellst torkeffekt och iom det få plats med både tvättmaskin och torktumlare. Den tvättmaskinen som finns nu är toppmatad och tar mycket mindre plats. Vi får inte in en normal tvättmaskin på den ytan. Ombyggnaden kommer visserligen inte kosta så mcyket i pengar utan mera i tid och i arbete… vilket är tråkigt og iofs ….
Men det skall bli så skönt att få ritkiga torkmöjligheter. det är så trist att behöva torka tvätten på stolar och element och att gfå tvätta hemma hos mamma är pyton…
Imorogn skall vi till Liseberg på julmarknad… det skall bli sååå mysigt…
Jag micke mamma o pappa samuel henke o becca.. Myyyyyyyyyyssss

o lite less. Trots att jag borde stråla ihop med lamporna. Idag snöar det nämligen och det är väl underbart vackert när det snöar. Men ingenting känns bra. Allt känns bara skräp. Hur skall jag orka med någonting? Jag vet inte. Tårarna bara rinner just nu…

Så sitter jag här och skall strax åka iväg mot Sturup. Jag har flygplansångest och separationsångest. Jag vill inte flyga … är jätteflygrädd samt att jag har separationsångest ifrån Samuel. Jag älskar och avgudar detta barnet så mycket och det känns svårt att åka ifrån honom även om jag vet att jag har det jättebra hos sin pappa. men det är svårt ändå. Jag längtar efter honom redan trots att jag bara lämnade honom till sin pappa igår. Antar att ångesten för flygresan gör sitt till nu oxå. så att man mår sämre och har mera ångest.
Ville bara säga att jag ÄLSKAR dig samuel… över allt anant… mamma längtar redan efter att se dig igen på måndag