jenny

Så har då resan påbörjats. Resan till gotland och medeltidsveckan. För fjärde året i rad och även i år det som avslutar denna sommaren. Det känns så iallafall. Ändå är det först nu som vädret har blivit tillräckligt bra för att man skall kunna kalla det för sommar. Vilket är typiskt för när det är så här fint väder så vill jag inget annat än att vara hemma. Njuta av trädgård och av värme, cykla till stan och fika med Micke till stranden, jag har fortfarande inte badat i år tragiskt nog, det har varit alldelles för kallt. Årets första bad blir nog på Fårö på Gotland förutspår jag. Men även om jag hade gärna varit hemma nu och njutit så känns det inte heller fel att vara här, jag vill vara här med Jessica för det känns bra. Norrköping börjar på nått sätt kännas bekant , lite som home away from home på nått sätt och jag trivs här. Klockan är inte mera än strax efter halv nio och vädret är varmt och soligt… jag vaknade redan innan Jessica åkte till jobbet… men nu känner jag mig riktigt pigg helt plötsligt. Skönt. Illamåendet börjar oxå att släppa ganska så rejält. Det är inte alls lika jobbigt med illamåendet längre som det var innan iallafall… Visst kan det fortfarande skölja över mig ganska så rejält men inte som innan. Idag skall klänningarna sys färdigt… väskorna skall packas inför resan och vi skall antagligen stupa i säng ikväll så att vi är pigga till morgondagens bestyr. När jag åkte igår med tåget från Halmstad och såg Mikael stå där vid tåget och titta ledset på mig så känndes allt så jobbigt… just då ville jag inte alls lämna honom utan bara hoppa av och gå därifrån tillsammans… men jag vill ju åka till Gotland oxå… bara inte nu… i mitt sinne är det juni fortfarande… jag har inte alls hunnit med sommarens snabba vändningar…. Men nu sitter jag här… och det känns bra. Gårdagen spenderades med en viss dagen efter känsla… ingen direkt baksmälla utan snarare en torrhet i munnen som bara kan beskrivas med ett enda ord… SAHARA… och en obeskrivlig törst. En trötthet och seghet och olust för att göra nått…. jag hade hur mycket tid på mig som helst innan tåget gick… ändå orkade jag knappt göra någonting…. idag är jag pigg… men lusten att göra något finns det inte så mycket av tyvärr…. men vad sjutton…. den kommer väl… klockan är ju inte ens nio…. Längtar efter samuel dock… väldigt mycket.. nästa år vill jag att han skall följa med till Gotland…. tipp så länge…

Idag fyller min mikael 24 år. Dagen började med att han gick upp klockan fyra… stackarn.. så är det när man börjar klockan kvart i fem varje dag. När han kom hem fixade jag lite o äta och sedan åkte jag iväg med Alex för att hitta en födelsedags present. En smoothiemaskin blev det… På eftermiddagen sydde jag lite granna på min medeltidsklänning innan det var dax att cykla hem till Mikaels föräldrar på frennarp och äta middag… jag trodde i mitt stilla sinne att det skulle vara vi fyra o lite skaldjur eftersom de frågat om jag åt det.. men när vi kom dit var även mikaels mormor och morfar där… jätte roligt… jag avgudar dem verkligen.. så underbara människor… de hade ordnat en minikräftskiva… med kräftor och räkor vitlöksbröd sallad och kycklingklubbor… jag fick för första gången i mitt liv lära mig hur man skalar och äter kräftor.. Kul… intressant men så otroligt klabbigt…. jag slabbade mera än vad alla de andra fem gjorde tillsammans men det är väl å andra sidan sååå typiskt mig. Fast jag tyckte att det var bra iallafall. Jag njuter faktiskt av all samvaro tillsammans med mikaels familj. Jag trivs helt enkelt. En familj som accepterar mig fullt ut och min son. En familj som jag skulle känna stolthet att tillhöra. stackars mikael skulle upp klockan fyra igen dagen efter.