jenny

Mitt inatten var jag ute och gjorde mig av med delar av mitt gamla liv…. Mörkt var det för att vara sommar, men vi åkte ut till en sjö en bit in i skogen, där på en grusparkering lade vi alla sakerna vi hade med oss i stora bär kassar (iallafall jag hade mycket att elda) och gjorde en brasa av allting… Mitt igenom lågornas sken, när jag såg alla gamla förtorkade blommor, kort och sentimentala minnen gå upp i rök, såg jag Marcus ansikte och tänkte att denna stunden skulle jag inte för mitt liv velat dela med någon annan. Mitt ute i skogen och i eldens lågor brann allting upp, minnen från lååång tid tillbaka, blommor från början på nittiotalet, känslor, och nu släppte jag dem fria…. man kan inte vara sentimental hur länge som helst… Sen satte vi oss på bryggan, såg hur det ljusnade mera och mera, pratade och delade stunden…. Jag kommer att sakna dig så ofantligt Marcus.

jag har mått så vansinnigt dåligt sista tiden…. Allt rämnar och går i kras och jag vet inte riktigt hur jag skall ta mig ur det. En ljusglimt är dock att köket börjar att se bättre ut, vi har skärpt till oss och faktiskt fått ordning på en hel del och det känns underbart… rörmockare kommer på torsdag eller fredag och det är inte mycket kvar av elen att fixa… väggen skall kläs in och sen skall allting bara komma på plats….. höjden av lycka är numera att få en egen diskmaskin….. *ler* ingen skola idag men så väl sista dagarna på gyn praktiken…. jag njuter…. det är där jag vill vara… dock känns det skönt att komma så långt att jag gjort klart det som släpat efter så länge och att jag skall kunna ge mig in i nästa projekt med full fart och ny ångest… tiden går för fort….. på ett år har mitt liv förändrats så otroligt och i en helt annan riktning än vad jag någonsin kunnat att tro vissa saker till det bättre… andra till det sämre…. men frågan är vart det kommer att sluta….