jenny

Jaha så var det över igen då…. julen… det går alltid så fort. Mycket fortare än vad jag räknat med och så fort julafton är överstökad så känner jag att jag vill plocka bort allt julpyssle och låtsas som om det aldrig hade funnits. Jag känner ingen besvikelse iallafall. Inte alls som förr om åren då julen var det värsta jag kunde tänka mig. Ångestens och tårarnas högtid… för jag hade alltid så höga förväntningar och det blev aldrig någonting utav dem. Kommer ihåg en jul jag grät som vanligt och min dåvarande sambo suckade när vi kommit hem och jag gick föratt lägga mig… ” ja nu var det jul igen” och suckade …. kanske är det mycket det som sitter kvar oxå. Jag vill så gärna att samuel skall få uppleva den glädje och magi jag upplevde som barn i juletider. Den lyckan jag kännde när julafton närmade sig och den totala kulmen av händelser som julafton innebar som aldrig någonsin var tråkig. Jag hoppas att jag iallafall skall kunna göra mitt bästa att göra den så bra som möjligt för honom. Själv har jag nog haft det bättre i dagarna innan och precis efter jul… jag har fått något av ett ryck iallafall och börjat på alla mina projekt, och har nog fått mera gjort med huset dessa dagar än vad jag fått de sista månaderna , eller iallafall sedan i somras. Toalett har storstädats… ut har gammalt smink och andra pryttlar som jag inte använt på evigheter åkt, badrummet har sanerats, avloppet rensats och skurats tapeten är nedriven ur hallen ( lilla) och jag har valt ut en färg jag vill ha på väggen *kul* bakmaskinen som stått och gett mig dåligt samvete i över ett år har jag dragit fram och testat…. och den bakade kan jag bara be o få berätta ett alldelles utmärkt bröd. Så nog har jag njutit av det… av pysslandet, idag röjjde jag en av hyllorna i förrådet som jag bara tryckt in saker i. det behövdes verkligen och var skönt att få sortera alla sakerna ifrån nollningen. Och vid min sida har jag då haft min perfekte mikael… han växer i mina ögon för varje dag som går… hjälper mig.. är händig på ett sätt som jag bara drömmt om kommer med ideer förslag och lösningar som gör mig så glad så glad…. jag kommer inte att lämna honom som jag trodde innan…. Han gör mig för gott för det…. skuggan över hjärtat mitt finns kvar… men den får vara bara en skugga nu… för jag har det bra nu… och skulle inte vilja byta det jag och mikael har mot den osäkerhet som passionen inneburit… låt mig få sitta hemma i min soffa och bara vara…. renovera och leka svensson… *ler i mjugg* laddade hem peter le marcs nya idag… dock bara i väntan på att kunna köpa den…. “det som håller oss vid liv”. Jag vet vad som håller mig vid liv… en flicka och två pojkar… ni vet själv vilka ni är…

Jaha så var det över igen då…. julen… det går alltid så fort. Mycket fortare än vad jag räknat med och så fort julafton är överstökad så känner jag att jag vill plocka bort allt julpyssle och låtsas som om det aldrig hade funnits. Jag känner ingen besvikelse iallafall. Inte alls som förr om åren då julen var det värsta jag kunde tänka mig. Ångestens och tårarnas högtid… för jag hade alltid så höga förväntningar och det blev aldrig någonting utav dem. Kommer ihåg en jul jag grät som vanligt och min dåvarande sambo suckade när vi kommit hem och jag gick föratt lägga mig… ” ja nu var det jul igen” och suckade …. kanske är det mycket det som sitter kvar oxå. Jag vill så gärna att samuel skall få uppleva den glädje och magi jag upplevde som barn i juletider. Den lyckan jag kännde när julafton närmade sig och den totala kulmen av händelser som julafton innebar som aldrig någonsin var tråkig. Jag hoppas att jag iallafall skall kunna göra mitt bästa att göra den så bra som möjligt för honom. Själv har jag nog haft det bättre i dagarna innan och precis efter jul… jag har fått något av ett ryck iallafall och börjat på alla mina projekt, och har nog fått mera gjort med huset dessa dagar än vad jag fått de sista månaderna , eller iallafall sedan i somras. Toalett har storstädats… ut har gammalt smink och andra pryttlar som jag inte använt på evigheter åkt, badrummet har sanerats, avloppet rensats och skurats tapeten är nedriven ur hallen ( lilla) och jag har valt ut en färg jag vill ha på väggen *kul* bakmaskinen som stått och gett mig dåligt samvete i över ett år har jag dragit fram och testat…. och den bakade kan jag bara be o få berätta ett alldelles utmärkt bröd. Så nog har jag njutit av det… av pysslandet, idag röjjde jag en av hyllorna i förrådet som jag bara tryckt in saker i. det behövdes verkligen och var skönt att få sortera alla sakerna ifrån nollningen. Och vid min sida har jag då haft min perfekte mikael… han växer i mina ögon för varje dag som går… hjälper mig.. är händig på ett sätt som jag bara drömmt om kommer med ideer förslag och lösningar som gör mig så glad så glad…. jag kommer inte att lämna honom som jag trodde innan…. Han gör mig för gott för det…. skuggan över hjärtat mitt finns kvar… men den får vara bara en skugga nu… för jag har det bra nu… och skulle inte vilja byta det jag och mikael har mot den osäkerhet som passionen inneburit… låt mig få sitta hemma i min soffa och bara vara…. renovera och leka svensson… *ler i mjugg* laddade hem peter le marcs nya idag… dock bara i väntan på att kunna köpa den…. “det som håller oss vid liv”. Jag vet vad som håller mig vid liv… en flicka och två pojkar… ni vet själv vilka ni är…

två dagar till jul… eller skall man räkna efter klockan så är det väl redan dax för att fira lilljulafton. Klockan är nämligen halv tre och jag skall strax alldelles strax krypa ned i sängen efter julpysslande och knäckkokande. Köket är hyfsat städat och jag känner mig hyfsat nöjd. Även om jag iår verkligen har gjort mindre än vad jag nånsin brukar att göra. Jag förstår inte hur det lyckades att bli så. Sam sover, Mikael sover, hunden sover och jag skall snart sova jag med. Full av tankar är jag- har fått ett nytt schema på jobbet och satt länge länge och skrev tankar när jag inte hade så mycket att göra under kvällens lopp. Många av de gamla åker till sina barn eller har barnen hemma på besök så de skall inte ha min hjälp… då åker boken fram och jag sitter och skriver och skriver tills pennan glöder och huvudet är tomt. Jag är så trött på att jobba… längtar efter att nu få ha lite ledigt…. det behövs fast hade jag fått välja om det så hade jag nog struntat i att ta denna extra helgen och tagit ut en semester dag idag. Jag har ju gott om semesterdagar bara det att jag inte tänkte så långt. Skall inte göra den missen igen… Mina tankar har gått till M idag…. sorgligt men sannt… författade ett långt brev som jag som vanligt aldrig kommer skicka men jag ändå hoppas att han kommer att få läsa…. dax att sova…. god natt och god jul

praktiserar igen… är trött som bara den.. trött i själen liksom… har återigen kommit till det stadiet då jag bara glömmer och glömmer allting. jag glömde i förra veckan seminariet som vi skulle ha varit på med skolan uppe på sjukhuset. jag glömmer saker jag glömmer grejjer… jag är helt jäkla hopplös. Jag undrar om det nånsin skall bli bättre eller om man åtminstonde kommer att finna nått system där man påminner sig själv om sådanna hära saker. jag hoppas det… för så här kan det bara inte fortsätta. Jag mår inte lika dåligt som jag gjorde i våras… men kanske tillräckligt ändå. Jag har ångest… och ångrar vissa val jag gjort. men inte så att jag känner att jag inte orkar längre… jag har inte lika ont längre… har inte magkramp eller gallanfall alls lika ofta kanske två ggr per vecka istället för 10 och det är skönt…. och jag tror att det mesta är mikaels förtjänst…. är glad att han finns….

Jag saknar mina barn…. samuel är hos håkan och det är lika jobbigt varje gång att lämna över honom och låtsas vara glad och att man kan fungera normalt… får det kan jag inte. Jag vill aldrig vara utan mitt barn. Saknar honom så att själen värker…. och mitt andra barn… som inte kom… det kan värka i mig ibland… trodde nog inte att jag skulle känna så… men med känslorna för mikael har också känslorna för barnet växt fram. Kommer nog alltid att undra…

kan kärlek växa fram ur ingenting? Jag börjar tro att det kan det…. kanske inte direkt kärlek men iallafall känslor. För för mig är det precis vad som har hänt… Ur dessa vänskapskänslor för denna fina omtänksamma människa har något annat växt fram. Omtänksamhet och att han alltid finns här… jag behöver inte be honom om någonting mera än en gång… han e pysslig och tycker om att få fixa… vilket *ler* passar mig perfekt, då jag har ideerna och han genomför dem. Jag älskar hans omtänksamhet och att jag inte behöver tjata på honom, jag älskar inte honom dock… men har det kunnat växa så här långt så har jag nog hoppet om att kunna göra det en dag. För han är allt som jag behöver… har det som jag önskar mig…. han är visserligen inte Magnus.. men å andra sidan kanske det inte är meningen att man skall bara falla och sen få den man vill ha. Kanske är det bättre att vara tillsammans med den som gör en glad och är det man behöver…. passion kommer ändå aldrig att hålla… Mikael är ett förnuftigt val och jag har en varm “tycka om” känsla för honom… en dag kommer Magnus vara ett minne blott…. sorgligt men sannt…. men mikael finns här och nu och jag vore dum om jag inte tog vara på honom…