hrmmmm
ummmma…. måndag idag och jag skall jobba mitt första pass på mitt nya jobb. Det känns okej och jag hoppas verkligen att de skall acceptera mig och ta emot mig. Jag vet själv hur man brukar reagera när det kommer nya, speciellt de som är omplacerade som jag är. Annars går livet på sin gilla gång…. jag skräms dock över hur kall jag är… hur blev det så här… jag är ingen kall person… jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, som lever för sina känslor och igenom dem. Nu är jag bara… som jag sa i somras… de enda killar som betyder nått för mig är mina killkompisar…. visst tycker jag om Mikael…. han är som en drömmpojkvänn. Gör allt rätt som jag vill ha det… behandlar mig underbart…. Är go mot samuel…. men varför varför…. snälla låt mig bli kär i honom… Jag vill det….. vill bli kär i honom… det skulle vara så underbart… så rätt…. fan fan fan
