speciell
det finns människor i ens liv som man inte har nån aning om hur det gick till när de dök upp… men de betyder så mycket att ett enda ord ifrån dem kan ändra ens dag… Från det att falla i djupaste förtvivlan när nånting blir fel… ett endaste litet ord och man tolkar in allt fel i hela världen. Rädslan för att såra eller säga fel saker , pressa till något personen kanske inte själv önskar eller orkar med…. ja det är något jag är rädd för… jag kan vara en väldigt intensiv och är oftast rädd för att jag skall vara _för_ mycket…. Till sådan lättnad när buset sätter i gång och man finner sig själv nedknuffad på rygg i rabatten…. och till glädjen över att se hans leende. Jag tror inte varken han eller jag fattar vilken underlig relation vi har egentligen. För visst tycker vi om varandra men jag vet inte hur…. och det konstiga är att han är en sådan som jag faktiskt SKULLE kunna bli riktigt kär i… men jag är det inte…. inte kär…. ändå pirrar det i magen …. av vällust kanske. Av att tycka om nån så mycket så att man önskar av hela sitt hjärta för dem lycka… Du är speciell Marcus… glöm aldrig någonsin det…
