jenny

magen började jag känna av redan vid sex tiden.
jag hade mått illa hela dagen precis som jag gjort de sista dagarna….*suckar*
men när jessica skulle komma trodde jag verkligen inte att jag skulle behöva spendera så stor del av dagen med att må apa….
det är verkligen typiskt…

men när klockan var halv åtta var gallattacken ett faktum och jag låg på sängen och vred mig…
inte fören klockan började närma sig halv tio började det mattas av lite granna….
klockan tio tog jag en diklofenak som absolut inte hade någon som helst effekt…
då började jag diskutera med magnus om det inte var läge för att åka till akuten….
helst ville jag inte alls åka upp men magnus tyckte verkligen att jag skulle göra det… och eftersom inte jag själv eller jessica kunde köra så skjutsade han mig upp till akuten….. efter att ha gnabbats med sekreteraren i luckan så fick jag ligga på en brits istället för att sitta i väntrummet….
tre timmar låg jag där utan någon som helst smärtlindring….
bara krampaktigt kramandes hans hand och försökte låta bli att skratta åt jessicas komentarer….
efter tre timmar grälade jag högt i korridoren och gapade om att ajg vägrade ligga här och ha ont och minnsan skulle gå hem….
då kommer systern och skall skicka in mig på ett rum och det var min tur nästa gång… magnus skulle åka hem och sova och jag blev arg och tyckte att då kunde jag oxå åka hem….
efter att ha legat där i tre timmar utan nån som helst tillstymmelse tills märtlindring kunde jag lika gärna ligga hemma och överdosera voltaren och hoppas på bättre effekt än sjukhusets hårda brits….

vi grälade om detta som fan kan jag tillägga…
innan jag fick som jag ville och fick åka hem….

2 diklofenak och direkt i sängen…
klockan var tre och jag somnade som en stock….

Skall aldrig mera åka till akuten vid ett gallanfall iallafall….