jag som trodde jag var hård och kunde stå på mej
så länge höll det…. exakt en halv dag…..
fan fan fan….
samtidigt som jag är lättad… vill ju inget heldre än att få träffa honom.
Varför skall livet behöva vara så besvärligt?
Det hade ju varit mycket lättare om livet varit enkelt… om man bara hade träffats och så hade sedan alla bitarna fallit på plats och man sluppit tänka på någonting annat.
Det är torsdag morogn idag… vädret ser bra ut utanför mitt fönster.
Underbart ljuvligt väder…. vindstilla och med sol på himmlen.. eller inbillar jag mej bara?
Jag skall strax åka till huset….
först bara innom skolan och fixa närvaro blanketter så att inte de får krupp på skolan på måndag… känner inte ett dugg för att praktisera men så är fallet….
Jag längtar så mycket….
men det känns lite som om jag fick ta ett steg tillbaka….
jag som stod på mej och hävdade vad jag tyckte var rätt och det bästa för mitt hjärta och gjorde framsteg…. sen känndes det som att gå ett steg tillbaka …
visserligen måste man kompromissa ibland…
speciellt med någon som man verkligen tycker om och betyder någonting.
Då går det inte att köra sitt eget race helt och hållet.
och han är värd det ändå….
Värd att ta ett steg tillbaka och säga okej….
