jenny

det känns som om jag sitter utanpå min kropp…
vänds ut och in och slits itu rent fysiskt…
gud, kan man verkligen mår så här utan annledning?
det känns som om jag bara vill gråta… har nog inte mått så här illa sedan jag väntade Samuel… *tycker synd om sej själv*

I går målade jag och en vänninna halva mitt vardagsrum…
det blir bra… nu kan man snart ana hur det kommer att se ut när allt är färdigt…
skall bli skönt…

nått som annars är skönt oxå är att jag har bestämt mej
kanske inte det mest positiva beslut…
men nu vet jag hur jag skall göra…

tänker inte sitta hemma och tycka livet är förfärligt….
Visst det är fan inte rättvist hela tiden men det är smällar man får ta…
jag är för gammal för att gå runt och intrigera och skvallra….

idag skall bli en familje dag och jag skall ner till IKEA med familjen.
Min bror fyller år och önskar sej nått grejjs därifrån, och det passar mej utmärkt..
då kan jag fixa lite saker till huset.
på kvällen skall det bli en ”ta hand om mej själv kväll” då jag skall måla i huset och försöka att få ordning.. laga mat eller bara helt enkelt beställa nått…. dricka martini spela hög musik och dansa runt för mej själv
Sånt gillar vi….

behöver nog det…..

saknar mitt hjärta….

det värker i kroppen av saknad…..

du finns i mina tankar typ hela tiden…. tror inte jag har berättat för dej hur mycket jag verkligen tycker om dej.
Kanske får jag heller inte chansen att göra det heller.
Ibland undrar jag om det är meningen att det skall bli vi två…
om det är som du säger att det vi klarar av tillsammans gör oss starkare.

Tycker bara det är synd för man skall inte behöva ha det så när man är nykär…
det känns som om lite av den pirrande underbara känslan försvinner bort….

men ändå är det du….. bara du…

10.17
Tillbaka ifrån läkaren…
dommen blev gallsten precis som jag trodde….
så nu har jag fått ta massvis med prover samt att läkaren skickade en remiss till akut ultraljud… visar det på sten som han tror så blir det operation.
Jag grät hela vägen ifrån läkaren…. få saker skrämmer mej så mycket som det…
bara ordet gör att det kryper i kroppen på mej…

idag är en jobbig dag….

snart skall vi till huset samuel och jag… skall bli skönt att få ägna mej åt honom idag.

7.28

klockan är inte ens halv åtta och utanför mitt fönster skiner solen då redan.
Jag är helt stel i kroppen efter en natts sömn på den lilla två sits soffan i vad som inte längre är mitt vardagsrumm utan Håkans.
Det känns så otroligt konstigt.
Egentligen har jag väl ingenting kvar här utom datorn (och att samuel är här) som håller mej kvar, ändå är jag kvar.
Magen värker som vanligt stilla molande.
Jag la mej med ont i magen igår och vaknar med ont i magen idag… typiskt…
undrar om jag stressar för mycket.

Skall bli skönt att åka till doktorn idag och få en åsikt om varför….
även om jag inte tror att det påverkar någonting.
Jobbigare är att jag måste ta med mej samuel dit eftersom jag varken har barnvakt eller dagis idag. Efter vi har varit där skall vi till huset och röjja….

Hoppas jag hinner med mycket idag dock.
På nått sätt är det ändå skönt att ha mycket över sej och slippa tänka på nått vänster
för jag vill inte tänka mera….

de säger att man skall tro och hoppas på det bästa men jag gör inte det…
inte nu längre.

Vill inte leva i ovisshet eller en stökig röra….
vill få lugn och ro….

Jag är för gammal för att bette mej som en tonåring och samuel förtjänar inte att bli behandlad på det viset…. han behöver stabilitet i sitt liv och sin vardag och jag kan bara ge honom det om jag själv känner mej trygg och stabil…

Han behöver en trygg relation till sina föräldrar och deras ev respektive….
inte som nu….. och jag behöver det inte heller

Ibland tror jag att det är meningen att jag skall leva ensam.

Om en halvtimme skall jag vara hos farbror doktorn iallafall….
vi får se vad han säger….

och sedan får vi se vad denna strålande dag har för flera besvikelser att erbjuda….