efter tenta ångest
hon sitter på en stol … samma som hon brukar…..
under hennes fötter dansar demonerna…
vi visste det vi visste det sjunger de i kör….
deras röda skepnader skymtar hon i ögonvrån… samtidigt som ekandet stiger henne upp tills huvudet är så fullt att de vill sprängas…
varför… allt annat blir som tomma tankar innestängda iballonger som stiger upp upp mot himlen men skjuts ned av pilar… pilar av silver trådar… tunna tunna trådar… som runnit ner för hennes kinder en gång som tårar…
och trots att hon stampar i golvet så hårt som hon kan… så försvinner inte rösterna i hennes huvud… ekandet dömmer henne…
men inte hårdare än hon dömmer sej själv…
lyckan är inte nått annat än att bara finnas och njuta av det…. det minns hon ..
men inte hur man gjorde…
