jenny

hur gick det till..
jag tycker att tiden den går så himla fort….
alldelles för fort skulle jag vilja tillägga…
på fredag ahr vi tenta… min aldra första…
det känns som om det skulle kunna gå precis hur som helst…. *suckar*

önska mej lycka till

/jenny

är det inte konstigt…
detta är det enda hem jag har haft som har kännts som ett riktigt hem…
där jag har trivts och kännt mej trygg i över fyra år… och bara för att man råkar andas in lukten av friskt gräs och äppelträd…. så försvann tryggheten och kanske framför allt trivseln snabbare än vad du hinner säga spunk.

jag drömmer om huset jag drömmer om trädgården… jag drömmer kanske mest om ett annat liv… att det skall bli bättre där…. nån annan stanns

ja jag längtar bort….

*drömmer*

är det så svårt att förstå…

Jag kan inte längre blunda och le och säga att okej det gör ingenting samtidigt som
världen har rasat och jag känner det välkända bubblet i halsen på mej.

är det så svårt att förstå att man inte alltid kan vara glad när hela världen rasat under ens fötter….

är det så svårt att förstå att men inte hur länge som helst kan hålla visst känslor och tankar innom sej ?

varför är det så att ett problem aldrig kommer ensamt?
utan att när världen börjar gunga under en och man vänder sej om för stöd till det som är tryggt varmt och ”säkert” så rämnar även det ?

Just nu finns det ingen glädje i mitt liv…. inte så att livet känns meningslöst men det finns helt enkelt ingen glädje….
inget roligt eller ens busigt coh lite skojj…

jag förstår att det är svårt för dej att förstå … du som inte lever så…

Ännu flera negativa besked tornar upp sej på min himmel…. finns det något positivt kvar i livet ?
mera än att man har välrldens underbaraste son då…
*etteja*

Idag var det som om droppen rann över….. det sista roliga jag hade kvar i mina tankar försvann ur sikte…. semester med mina tjejer….
Nu känns det som om jag bara kan skita i allt annat oxå för det finns inte ens något roligt kvar att se fram imot…
Jag gråter hela tiden ändå och nu känns det som om jag inte ens kan göra det…
känner mej bara helt jävla tom innuti….
kan lika gärna lägga mej ner och skita i allting för det finns inget roligt alls ändå.

kan strunta i skolan för vad är det för jävla mening med att plugga och plugga och inte kommer ja att klara nån helvetes tenta iallafall…

kan strunta i att kolla på hus för vad spelar det för roll när man inte hittar nått man har råd med eller som ligger rätt ändå.

kan strunta i att gå ut för jag kommer ändå aldrig att träffa nån jag vill ha som dessutom vill ha mej….

det är alltid samma jävla sak…
man ser fram imot något jättemycket och verkligen längtar längtar längtar av hela sitt hjärta…. och så pga sådanna triviala patetiska ursäkter blir det inget av….

jag älskar mina vänner så jäkla mycket… över allt anant mend et känns ibland som om vänskapen håller på att rinna ut i sanden eftersom man aldrig har tid att träffas SJÄLVA som man gjorde förr… det finns ingen tid att prata som det gjorde innan utan att man blir störda och man gör inget roligt tillsammans längre precis…

när man kommer på sej själv att det roligaste man gjort tillsammans på ett halvår är att åka till ullared då känns det som om man är ute på hal is…
vänskap är inget som man skall ta för givet… den måste underhållas och vårdas… ges näring och tillfällen att växa genom att umgås och att ibland göra roliga saker tillsammans….. att bara träffas med barnen räcker liksom inte till….

också detta….

jag är så arg och sur och besviken och förbannad att jag bara vill skrika rakt ut…
jag är lessen och ännu mera besviken och vill bara gråta…

livet är så förbannat jävla tråkigt…

och jag tycker att det är så förbannat jäkla taskigt att göra så här….

inte bara att man förstör för en person (vilket är tillräckligt stor skada egentligen) utan för flera stycken….

ha en trevlig sommar…
det kommer inte jag att ha

imorgon åker jag och sammi…
vi flyr landet och hamnar hos grannen…
kära kvaster tar nog imot oss flyktingar…:-)
jag hoppas banne mej att de fått ordning på bredbandet tills dess jag kommer hem…
jag är så himlans trött på bredbandsstrul…

att sitta mot ett modem efter att ha upplevt den totala kärlekslyckan och förälskelsen till bredbandet är mera än bara träsmakskänsla…
det är frustration och depravering….

nej så jag flyr…
flyr till en av de få själar som kan ge mej ro….

tänk att släkten föds man in i men VÄNNERNA väljer man…
ibland har man dock turen att få både och….

älskade jessica…..

är så glad att du finns….

Jag förstår inte alltid vad det är med världen…
Och idag är inget undantag…. den är så konstig ibland

Orden strömmar inte så lätt ur mej längre… på nått konstigt sätt har de blivit färre och färre och de flödar inte så enkelt från varken mina stämband eller mitt tangentbord längre…
rent fysiskt beror det kanske på den extrema trötthet som drabbat mej nu ….
den som kan spåras tillbaka till infektionen min kropp nu bekämpar..
läkaren jag träffade idag kallade den för ngn slags rejäl halsinfektion som satt fäste vid struphuvudet och ner över bronkerna…
tio dagars penicillin och vila blev rådet …
vilket inte är så lätt att efterleva när man dessutom har en underbar men dock VILT litet ”interiktigtmennästantvåårgammalt” underverk springandes runt i det stökiga hemmet….

för att städa det kan man numera bara drömma om att hinna med ordentligt… med både skola jobb och barn… tänk om man hade råd att bara jobba lite då och då och kunde klara sig med enbart studie medel…
det du göran persson… vad tänker ni göra åt det ?

jag kan känna att jag främst i mitt liv just nu är mamma… sen efter det är jag student och arbetstagare …. sist av allt finns den lilla biten jenny kvar… hon som envisas med att sitta vid datorn och chatta skriva mail bygga på hemsidor eller bara sitta och slappna av…. den kvinnliga biten av mej har jag helt lagt på hyllan….
minns inte hur det är att vara kvinna längre….
förutom vid de tillfälle då jag förvandlas från den studerande arbetande modern jenny och förvandlas till tårmonstret….

då gråter jag åt allt jag ser… tv tidningar böcker lyckliga som olyckliga…
jag gråter över allt och ingenting alls med samma förtvivlade inlevelse i ca 3.45 minuter… de gångerna är jag rädd att de kvinnliga hormonerna tar lite FÖR stor plats i mitt blodomlopp

sen torkas tårarna bort och mina kvinnliga hormoner lägger sej i ide …
tills nästa gång tårmonstret väcks ur sin slummer….

och jag är rädd att de tårarna rår inget penicillin i världen på