lessen
ja det är jag…..
men inte för det som du tror….
eller är jag det…
nja jag vet inte…
vågar inte känna efter …
livet är tungt…
och jag längtar så mycket….
på väg till en föreläsning idag och det känns inte som om jag vill sitta där i fem timmar med ett brustet hjärta…. men jag måste… för tar jag mej genom detta så går jag starkare frammåt sedan… det vet jag…. men varför bränner då tårarna bakom ögonlocken…. när jag så desperat försöker hålla dem borta…
varför värker hela kroppen och bara längtar bort bort bort….?
jag är dålig på att vara ensam jag vet att jag har sagt det innan men det är så… och nu är första gången på länge som jag känner mej riktigt ensam..
förr fanns vännerna närmare. men nu känner jag deras (och min) distans tydligt…
varför skall jag söka den förbannade ensamheten när den får mej att gå under….
förvandlar mej till aska….
du är borta…
vem var du?
vem är du?
jag vet inte ens vem du är,,,
