hemmatam
ikväll smet jag från min bargascque…
jag bara tröttnade…
tröttnade på att se alla glada människor när jag inte alls känner mej glad…
trött av att se alla människor som verkar ha roligt när jag själv bara längtar bort…
trött av att se alla flirtande och kära människor när jag själv bara är ensam
jag vet att jag hade chansen för ett tag sedan och att jag lät den rinna ur mina händer… chansen till något som hade kunnat bli något mera om jag bara vågat satsa lite mera… och så vågade jag inte…
rädd för hur det verkliga livet skulle te sej drog jag mej tillbaka och lät tiden gå… rinna mej ur händerna som sand mellan tårna på stranden
nu finns där nån annan….
och jag vet inte om det gör mej nånting eller inte….
men det är lite jobbigt att se alla omkring en som träffar någon och inse att jag själv fortfarande är ensam…
för det mesta trivs jag med att vara ensam det är ju ändå självvalt
det är bara vissa sällsynta dagar som jag känner mej så patetisk som idag…
