så nära får ingen gå
vet du då varför himlen är blå….
jag vet…
och en gång skall jag förklara för dej
armar , starka armar som håller om mej….
jag svävar…
men då
sanden känns plötsligt hård i mot min kropp
så plöstligt… ett ryck
verkligheten kallar igen…
tittar mej omkring och sätter mej upp
:(
kudden är skön att krama men det är oxå det enda
