hem ljuva hem … eller vadååå
hemma igen och inser att inget har förändrats….
väggar finns fortfarade kvar där de var då man åkte….
man möts av ord man inte trodde att man skulle mötas av fortfarande…
livet är så himla förunderligt…
när man varit ifrån verkligheten en stund så spelar det inte längre så stor roll iallafall…
det finns ingen ilska eller förvirring…
bara ett varmt ömmande hjärta….
I min verklighet möttes jag av ett brev på dörrmattan…
högskolan i halmstad vill ha mej i höst….
det är den första som verkligen vill ha mej på riktigt länge….
och jag velar…
nu skall jag strax iväg och jobba….
inte för att jag vill utan bara för att jag är så himla söt o snäll….
*tssss*
(och kanske framför allt har svårt att säga nej när nån har kriiiiis)
