mmmm partypolarna är ju favoriten dock…
kvaster och jag spenderade en hel kväll i deras sällskap inne på statshotellet….
icke att missa en östersjöfestival
men nu är jag hemma igen och även det är skönt….
två tredjedelar av somamren är ju över och snart börjar skolan igen… 
fast innan dess hägrar en tripp till gotlandet..
aldrig fel
klockan är 12…
kön är måttlig
rökigt
varmt varmt varmt
vi dansar…
ler
allt svänger runt..
mår bra.
stängning
fortfarande varmt ute…
vi drar oss nedåt på stan.
där är du ju..
tio minuters samtal i en gränd…
glöm mej jag är inget att ha säger du
gjort… svarar jag
leenden
blickar
förvirring
”vi åker på måndag”
går hemmåt
sällskapet drar vidare för en lugn natts sömn
däckar på sängen
hör inte när du ringer på telefonen…
sover….
kanske bäst så
vet du då varför himlen är blå….
jag vet…
och en gång skall jag förklara för dej
armar , starka armar som håller om mej….
jag svävar…
men då
sanden känns plötsligt hård i mot min kropp
så plöstligt… ett ryck
verkligheten kallar igen…
tittar mej omkring och sätter mej upp
:(
kudden är skön att krama men det är oxå det enda
mycket har förändrats dessa sista dagarna och ändå är allting det samma…
nej eftersom här är så folktomt får jag väl ge mej in i settlarnas fantastiska värld…*ler*
hemma igen och inser att inget har förändrats….
väggar finns fortfarade kvar där de var då man åkte….
man möts av ord man inte trodde att man skulle mötas av fortfarande…
livet är så himla förunderligt…
när man varit ifrån verkligheten en stund så spelar det inte längre så stor roll iallafall…
det finns ingen ilska eller förvirring…
bara ett varmt ömmande hjärta….
I min verklighet möttes jag av ett brev på dörrmattan…
högskolan i halmstad vill ha mej i höst….
det är den första som verkligen vill ha mej på riktigt länge….
och jag velar…
nu skall jag strax iväg och jobba….
inte för att jag vill utan bara för att jag är så himla söt o snäll….
*tssss*
(och kanske framför allt har svårt att säga nej när nån har kriiiiis)
jag förstår inte sa hon och satte sej ned…
lutade huvudet mot trädet och funderade….
vad hade han sagt egentligen, och vad hade hon sagt..
hon känner ingen ilska , hyser inget agg…
bara en lätt förvirring…
vad vill du…
han svävade in och ut lika fort ur hjärtat…
hon är förvånad över sin reaktion….
eller kanske brist på reaktion..
Ändå är det varma tankar som rinner igenom magtrakten…
en önskan om bättre tider för de båda
åt olika håll kanske, men ändå…
lyckan kommer lyckan går
lycklig är den som tvåsamheten får
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Helga Cleve