min lillprins
men vad gör man inte för de små liven….
idag är han fjorton månader gammal..
han springer runt här och är mitt solsken… mitt ljus i mörkret och mitt hjärtas fröjd…
han pratar…. visserligen en massa oförståeligt men ändå…
han kryper upp i knäet på kvällarna och somnar där så fridfullt…
vällingflaskan ramlar ur handen…. den andra lilla handen släpper greppet om mitt öra (som han alltid tar när han skall sova) och han lutar sej tillbaka mot mitt bröst och somnar så ljuvligt….
sen kan jag sitta där i mörkret fylld av stolthet…. och bara njuta av stunden och närheten….
mitt barn…
min lill prins…
mitt allt
