så var sonen tio månader… hur sjutton gick det till… jag kan minnas att et inte var sååå länge sedan som jag gick med magen i vädret.. ändå undrar jag ibland om det någonsin har hänt… om et kanske bara var en diffus dröm… jag vet faktiskt inte.. men faktum är att han ÄR här.. och han är världens vackraste när han sover.. så fridfullt… man fylls av en sådan stor ömhet… han är det vackraste som finns…
/jenn
Get free blog up and running in minutes with Blogsome Theme designed by Helga Cleve