jenny

Micke åkte iväg tidigt och  Tidde vägrade somna om efter att Micke stigit upp ur sängen vid sex… efter det har jag varit super gristrött hela dagen… men nu sitter jag här efter en lång härlig dag hemma hos mamma i Holm och har en riktig bonna bränna som nästan kliar lite på armar och brstkorg. Barnen har lekt jag har fått masssa avlastning och så har vi sparkat lite boll så klart. Nu så skall jag hoppa i duschen klä om till nått skönare ( läs pyamas) och sätta mig i soffan och käka en toast samt lördagsgodiset jag och samuel precis har köpt.

och vet ni vad…. nu behöver jag inte bara ett nytt stekjärn utan även en ny toaster Micke lyckases just ta död på den vi hade genom att försöka toasta sladden, den brände genom plasten, genom sladden och slog ut sig själv samt säkringen…. man är bara glad att han inte fick sig ens töt där han stod med Tidde i famnen….                                                                                                 

Antar att jag måste fixa mig en önskelista nu

och trot eller ej men jag har faktiskt jobbat en hel vecka som syrra nu. jag börjar åtminstonde till en del känna mig lite varm i kläderna. Har fått arbetsgivar intyg, och blivit löneplacerad. Jag fick 19500 i lön, månadslön och har ett schema på 85 % vilket känns helt ok för mig. jag får då en hel del bättre än jag skulle fått som syrra på en allmän avdelning, och jag får mera än min undersköterskelön i komunen och det var i princip de två saker som jag önskade. Så nu kan jag vara nöjd.

Jag har troget kommit i tid till jobbet varje morgon efter att ha lämnat barnen på dagis. Nästa vecka blir det dock lugnare, vilket jag tycker är skönt. Bara tre arbetspass på hela veckan. tisdag kväll, onsdag dag samt söndag kväll. LYX tycker jag.

Hunden är hemma igen. Han är inte pigg men han verkar må något bättre än vad han gjorde strax innan han åkte. Men han har å andra sidan säkerligen blivit väldigt väl omhändertagen av min morbror som säkert tillmatat honom med både det ena och det andra. Samuel har ju varit tvungen att ringa till morfar varje kväll för att höra hur det var med Ramses, min älskling Ramses som han kallar honom för. Han förstår att hunden är gammal, att han kanske inte lever så välidgt länge till och att vi tillsammans skall görad et bästa för att han skall få ett bra avslut här hos oss. Men Samuel vill ff inte riktigt acceptera att hunden kan dö….. det gör väldigt ont i honom och vi har haft många samtal om döden och kärlek…. tänk att en sådan liten femåring kan förstå så mycket och ha så otroligt mycket tankar.

Annars så sprattlar lillasyster som bara den !!!! det känns annorlunda än vad jag är van vid och jag _kan_ nog ff om jag anstärnger mi g  inbilla mig att det enbart är tarmrörelser som jag känner….

nä dax att nana….

Idag fyller allas våran favorit fia 30 år….

vi gratulerar hela faderullan av oss… och nu hoppas jag du snart kommer till Halmstad för jag har en present till dig

*stora fylle kramar*

ifrån Jenny Micke Samuel Adrian och BUFFY

kan någon ge mig en fungerande stekpanna?

Jag blir så vansinnigt frustrerad på denna att jag kan KRÄKAS….. den är bucklig och krånglig o när jag skall steka pannkakor så fastnar hälften o bir astunna på mitten med tjocka kanter…. jag blir så less….  vill ju att det skall fungera …

speciellt med tanke på att jag ÄLSKAR pannkakor…

Så nu kan jag inte längre stoltsera med att jag inte arbetat en enda dag om ssk, jag har ju faktiskt arbetat TVÅ… hela dagpass mellan 7 - 16. Idag började det kännas lite bättre. Det är ju gräsligt svårt ibörjan bara omställningen, att hitta överallt, att veta vilken i ordning man skall utföra sysslorna och vad som är det viktigaste att tänka på. Jag känner alls ingen oro över att kunna klara av jobbet, bemötandet eller ammningsrådgivningen, men jag upplever en viss oro över att känna att jag duger. Komma ihåg. Jag är skiträdd att  missa nått viktigt. Detta är ju ändå min framtida arbetsplats.

Man vill ju prestera bra och vara välkommen tillbaka när man är klar.

Imorgon så börjar jag jobba på BB, känns jättejätte konstigt faktiskt. Jag både ser fram emot det och bävar lite inför det…. så där lite skräckblandad förtjusning. Jag är inte rädd egentligen för arbetet utan för att det skall bli väldigt mycket för en som inte har jobbat innan som syrra. jag tror nog jag kan lära mgi och göra det ganska så fort för det brukar jag göra och jag är ju van vid att komma som ny, men samtidigt känns det som att nu vill man ju göra ett bra intryck. Ett bra intryck är ju sedan min bästa chans till att få jobba kvar när jag är färdig. Och det vill jag ju. jag behöver inte jobba heltid men halvtid - 75% hade varit rätt ok. Jag vill ju ändå ha mycket tid med barnen.

Mickes förädlrar har lagt bud på en lägenhet och de skall titta på en ny på onsdag, det känns skönt att det händer någonting och jag hoppas att vi kan flytta snart utan att det dröjjer för länge. Det hade varit så otroligt skönt att komma på plats innan Samuel skall börja skolan så att han kan lära sig hitta ordentligt. Han är en osäker själ som behöver lite tid på sig att känna sig säker och vi vill ju ge honom all den tiden.

SÅ idag skall det fortsätta att packas, läggas i lådor ( även om vi inte har nått datum för flytt så packar jag ned allt som inte absolut behgövs vara framme, vi har ju så kasst med plats så det behövs en rensning) Alla mina scrappsaker utom pappersvagnen försvann ut i ytterrummet i fredags , tråkigt men det blev mycket mera plats i vardagsrummet… trist dock att inte bara kunna plocka fram dem och scrappa precis när som önskas…. men men   jag har krävt en egen liten scrapphörna när vi flyttar så jag hoppas på det…..